Ojojoj...vad kul vi har!
Hampus Nintendo Wii (som han tjänade ihop på jultidnings-försäljning) kom i Fredags! Jäklar vad roligt vi haft sen dess...hahaha....särskilt i fredagskväll när min kompis Linda var här och sov över. Vi körde boxning till långt ut på natten. Tog varannan gubbe och hejjade på varandra....ungarna skrattade så dom skrek när jag försökte boxas på proffsnivån. Ska slänga in lite väl valda bilder sen tänkte jag. Man ser ju något dum ut när man står där och fäktar framför Tv:n. ;-) ...och träningsverk får man!!
Annars är jag snart färdig med Linus rum, det går framåt...sakta men säkert. Lovade ju mig själv att vara färdig till advent men det blir iallafall till den 2:e advent. Och julstädningen är jag oxå snart färdig med, idag ska jag ta det sista. Har bara vardagsrummet kvar och toaletterna + att jag ska stryka och hänga upp gardinerna i Matteus rum. Men det artar sig! Känns skönt att börja få ordning efter att haft kaos så länge! Igår tände Anders till och med lite ljus framåt kvällen. Så mysigt! ...Ända tills Hampus kom hoppande och svängandes med sin smällkaramell som han hittat i lådan med julpyntet. Den tog eld! ...så var det mysiga slut! ;-)
Idag blir det alltså att fixa färdigt det sista...sen ska jag köra en sväng till SkoPunkten och byta ett par stövlar (man tycker ju att vinterstövlar till barn ska vara vattentäta??) Kanske om vädret tillåter så ska vi oxå gå ner en sväng på Julskyltningen här i Perstorp city. :D Dricka glögg och äta pepparkakor...det hör till tycker jag...om det inte regnar som igår! Men nu ska jag först och främst fixa en god och mysig advents-frukost!
Annars är jag snart färdig med Linus rum, det går framåt...sakta men säkert. Lovade ju mig själv att vara färdig till advent men det blir iallafall till den 2:e advent. Och julstädningen är jag oxå snart färdig med, idag ska jag ta det sista. Har bara vardagsrummet kvar och toaletterna + att jag ska stryka och hänga upp gardinerna i Matteus rum. Men det artar sig! Känns skönt att börja få ordning efter att haft kaos så länge! Igår tände Anders till och med lite ljus framåt kvällen. Så mysigt! ...Ända tills Hampus kom hoppande och svängandes med sin smällkaramell som han hittat i lådan med julpyntet. Den tog eld! ...så var det mysiga slut! ;-)
Idag blir det alltså att fixa färdigt det sista...sen ska jag köra en sväng till SkoPunkten och byta ett par stövlar (man tycker ju att vinterstövlar till barn ska vara vattentäta??) Kanske om vädret tillåter så ska vi oxå gå ner en sväng på Julskyltningen här i Perstorp city. :D Dricka glögg och äta pepparkakor...det hör till tycker jag...om det inte regnar som igår! Men nu ska jag först och främst fixa en god och mysig advents-frukost!
Tragi-Komik
Igår putsade jag fönster....mina stora fönster i vardagsrummet. Klockan slog 16.05 och jag såg vår bil svänga in vid garaget samtidigt som jag stod ute på balkongen och putsade. En dum idé väcktes.
-Fort ungar! Stäng dörren här till balkongen så lurar vi pappa att jag stått här ute länge!
Jo tack, jag vet att jag har kass humor. Men sagt och gjort, dom stängde dörren om mig och haspade den oxå för att bättra på effekten...sen gick dom in på sitt rum och lekte. Själv stod jag och väntade på att Anders skulle komma in genom ytterdörren och bli mött av tre busungar som fnittrande skulle berätta att dom stängt ute mamma. Så skulle han öppna för mig och jag skulle dramatiskt basunera ut;
-Äntligen! Här har jag stått sen 15.00, tack och lov att du kom hem!
...Sen skulle vi alla bryta ut i ett hejdlöst asgarv!
Det där asgarvet uteblev dock, ingen Anders kom in genom ytterdörren och inga ungar kom ut från rummet. Minuterna gick och jag blev mer och mer fundersam. Var tog alla vägen?? Efter en stund knackade jag på rutan. Det här var ju inget roligt, nu fick dom komma och öppna. Inget hände. Knackade lite hårdare. Fortfarande inte en syn av någon. Knackade ännu hårdare och ännu längre....En gubbe gick förbi utanför balkongen, log och hejjade. Själv vinkade jag lite coolt tillbaka, vill ju inte låtsas om att jag blivit utelåst på balkongen! Pinsam känsla. När gubben försvann bankade jag med hela näven på rutan.
-Hallå! Var är ni???
Efter 25 minuter kom Linus in i rummet. Äntligen blev jag insläppt. Har ni inte hört att jag bankat på rutan? Varför har ni inte släppt in mig? Men det är klart...vi skulle ju låtsas att jag var utelåst, inte kunde dom släppa in mig då! Var tog Anders vägen? Jo han hängde med en kompis hem efter jobbet. Vid 17.00 dök han upp och fattade ingenting. Jag är ju för jäkla rolig ibland! Eller hur???
-Fort ungar! Stäng dörren här till balkongen så lurar vi pappa att jag stått här ute länge!
Jo tack, jag vet att jag har kass humor. Men sagt och gjort, dom stängde dörren om mig och haspade den oxå för att bättra på effekten...sen gick dom in på sitt rum och lekte. Själv stod jag och väntade på att Anders skulle komma in genom ytterdörren och bli mött av tre busungar som fnittrande skulle berätta att dom stängt ute mamma. Så skulle han öppna för mig och jag skulle dramatiskt basunera ut;
-Äntligen! Här har jag stått sen 15.00, tack och lov att du kom hem!
...Sen skulle vi alla bryta ut i ett hejdlöst asgarv!
Det där asgarvet uteblev dock, ingen Anders kom in genom ytterdörren och inga ungar kom ut från rummet. Minuterna gick och jag blev mer och mer fundersam. Var tog alla vägen?? Efter en stund knackade jag på rutan. Det här var ju inget roligt, nu fick dom komma och öppna. Inget hände. Knackade lite hårdare. Fortfarande inte en syn av någon. Knackade ännu hårdare och ännu längre....En gubbe gick förbi utanför balkongen, log och hejjade. Själv vinkade jag lite coolt tillbaka, vill ju inte låtsas om att jag blivit utelåst på balkongen! Pinsam känsla. När gubben försvann bankade jag med hela näven på rutan.
-Hallå! Var är ni???
Efter 25 minuter kom Linus in i rummet. Äntligen blev jag insläppt. Har ni inte hört att jag bankat på rutan? Varför har ni inte släppt in mig? Men det är klart...vi skulle ju låtsas att jag var utelåst, inte kunde dom släppa in mig då! Var tog Anders vägen? Jo han hängde med en kompis hem efter jobbet. Vid 17.00 dök han upp och fattade ingenting. Jag är ju för jäkla rolig ibland! Eller hur???
Slarvigt!
Igår höll det på att gå riktigt illa...
Jag hade precis hämtat hem familjen efter dagens strapatser med storhandling på Familia osv. Linus och Matteus hämtade jag hos deras farmor, Hampus hämtade jag hos sin kompis och Anders hämtade jag på hans jobb. Så körde vi hem och Anders jobbekompis Roger hängde med hem för att kolla nåt på WoW. Jag lagar middag medan dom håller på...så rätt vad det är säger Anders;
-Var har du gjort av din hårddisk Fia?
-Min hårddisk? Vad skulle jag ha gjort med den?
-Ja den finns inte. Datorn hittar inte den....
Sakta går det upp för mig vad dom menar. Hela min hårddisk på datorn är väck. Säkert ett virus som raderat hela skiten. Hur dom än fixar och har sig så finns den inte. PANIK! Förstår ni hur många ovärdeliga kort det ligger på min hårddisk!??
Jag är ju så jäkla slarvig med att framkalla kort, låter dom ligga i tusental på datorn innan jag ens får tummarna ur att bränna ner dom på skiva. Just nu, olägligt nog, så var där kort ända sen Juli månad....dvs. i stort sett hela Julius bebis-period låg bevarad och förevigad på kort i min hårddisk...som försvann.
Hade det inte varit för att jag var tvungen att rusa iväg till "Active Parenting"- kursen mitt i allt i hop så hade jag nog slutat fungera. Känns som att jag nog bara hade rasat ihop i en hög och fått kortslutning på hjärnan. Viruset hade nog spridit sig dit om jag inte hade gett mig iväg. Nu skingrades tankarna lite...men bara lite! Korten på barnen är den största skatten som finns, förutom då barnen själva. Men utan korten känns det som att deras historia är raderad....dom korten är totalt ovärderliga! Så värdefulla...och ändå är jag så slarvig.
När jag kom hem kunde jag pusta ut, för Anders och Roger hade öppnat datorn och upptäckt att en sladd från min hårddisk till huvud-hårddisken hade hoppat av. Nu finns min hårddisk igen!!! ...och alla korten, dom har jag nu bränt ner på skiva!!! Så fort jag får lite pengar över så ska jag framkalla dom!!
Jag hade precis hämtat hem familjen efter dagens strapatser med storhandling på Familia osv. Linus och Matteus hämtade jag hos deras farmor, Hampus hämtade jag hos sin kompis och Anders hämtade jag på hans jobb. Så körde vi hem och Anders jobbekompis Roger hängde med hem för att kolla nåt på WoW. Jag lagar middag medan dom håller på...så rätt vad det är säger Anders;
-Var har du gjort av din hårddisk Fia?
-Min hårddisk? Vad skulle jag ha gjort med den?
-Ja den finns inte. Datorn hittar inte den....
Sakta går det upp för mig vad dom menar. Hela min hårddisk på datorn är väck. Säkert ett virus som raderat hela skiten. Hur dom än fixar och har sig så finns den inte. PANIK! Förstår ni hur många ovärdeliga kort det ligger på min hårddisk!??
Jag är ju så jäkla slarvig med att framkalla kort, låter dom ligga i tusental på datorn innan jag ens får tummarna ur att bränna ner dom på skiva. Just nu, olägligt nog, så var där kort ända sen Juli månad....dvs. i stort sett hela Julius bebis-period låg bevarad och förevigad på kort i min hårddisk...som försvann.
Hade det inte varit för att jag var tvungen att rusa iväg till "Active Parenting"- kursen mitt i allt i hop så hade jag nog slutat fungera. Känns som att jag nog bara hade rasat ihop i en hög och fått kortslutning på hjärnan. Viruset hade nog spridit sig dit om jag inte hade gett mig iväg. Nu skingrades tankarna lite...men bara lite! Korten på barnen är den största skatten som finns, förutom då barnen själva. Men utan korten känns det som att deras historia är raderad....dom korten är totalt ovärderliga! Så värdefulla...och ändå är jag så slarvig.
När jag kom hem kunde jag pusta ut, för Anders och Roger hade öppnat datorn och upptäckt att en sladd från min hårddisk till huvud-hårddisken hade hoppat av. Nu finns min hårddisk igen!!! ...och alla korten, dom har jag nu bränt ner på skiva!!! Så fort jag får lite pengar över så ska jag framkalla dom!!
Det börjar att arta sig...
Igår fick jag FAKTISKT en hel del gjort!!! Kryss i taket! X
Började självklart morgonen med att blogga och käka frukost, men sen tog jag tag i köket. Putsade köksfönstret och slängde gardinerna i tvätten...sen skurade jag kryddhyllan (bläää för gammalt matfett!) den blev så vit och fin och jag slängde alla gamla kryddor man aldrig använder ändå. Så skurade jag lite till här och där och dammsugade och hade mig. Resultat = ett fräscht kök utan gardiner....men det kommer! Efter det så hjälptes jag och Linus åt med hans rum...ett litet tag...sen tröttnade han och tyckte jag skulle ta resten själv...han är en riktig glidare den där lille killen! Resultat = ett halvfärdigt rum. Övergick där med till Hampus rum....och med bra hjälp av honom blev det riktigt snyggt därinne. Avslutade med att putsa hans fönster och bädda rent i hans säng. Kan alltså anse det rummet som färdigt för advent nu...ska bara hänga upp en stjärna eller nåt där till helgen.
Vägrar förresten att fuska med advent som många andra gör....varför ska man ha så bråttom med att få fram alla julsaker?? Man hinner ändå bli trött på det innan året är slut! Fast vissa man ser låter ju fan skiten hänga uppe ända till sommaren....alla har vi våra böjelser. ;-)
Jaha...vad mer...var var jag? Jo, städningen! Sara-Mara, min vän i vått och torrt, kom på besök lite senare under kvällen när barnen lagt sig. Då hjälptes vi åt att rensa och sortera en av de värsta krigs-zonerna i mitt kök...mitt allt-i-allo-skåp. Där jag förvarar i stort sett allt som jag inte annars vet var jag ska ha. Det skåpet brukar överfalla en när man försöker närma sig det, så mycket prylar som vill prylas...så mycket pyssel som vill pysslas och såååå mycket pennor som inte fungerar och lera som slutat var lera och blivit till stenar. Men nu är där fint!! Nu ligger allt i små prydliga avdelningar, en avdelning för kritor, block, pennor och sudd osv. En avdelning för pysselsaker och doftljus, stenar och pärlor. En avdelning för presentpapper, snören och oskrivna vykort....osv. osv. Nu vill man nästan göra sig ett ärende där hela tiden bara för att njuta av ordningen.
....och så mycket roliga saker jag har som jag knappt visste om! :-)
I morse när jag vaknade så hördes ett svagt skramlande inifrån Linus rum. Där satt han och städade, helt på eget initiativ....och han hade bäddat så fint och satt alla de små kramdjuren på rad i sängen. Min lille myspojke, han kan om han vill!! Nu har jag lovat honom att ta det sista när han är på dagis, så att han oxå får det fint till advent. Bäst jag reser på röven....klockan har en förmåga att gå fort när barnen är borta.
Började självklart morgonen med att blogga och käka frukost, men sen tog jag tag i köket. Putsade köksfönstret och slängde gardinerna i tvätten...sen skurade jag kryddhyllan (bläää för gammalt matfett!) den blev så vit och fin och jag slängde alla gamla kryddor man aldrig använder ändå. Så skurade jag lite till här och där och dammsugade och hade mig. Resultat = ett fräscht kök utan gardiner....men det kommer! Efter det så hjälptes jag och Linus åt med hans rum...ett litet tag...sen tröttnade han och tyckte jag skulle ta resten själv...han är en riktig glidare den där lille killen! Resultat = ett halvfärdigt rum. Övergick där med till Hampus rum....och med bra hjälp av honom blev det riktigt snyggt därinne. Avslutade med att putsa hans fönster och bädda rent i hans säng. Kan alltså anse det rummet som färdigt för advent nu...ska bara hänga upp en stjärna eller nåt där till helgen.
Vägrar förresten att fuska med advent som många andra gör....varför ska man ha så bråttom med att få fram alla julsaker?? Man hinner ändå bli trött på det innan året är slut! Fast vissa man ser låter ju fan skiten hänga uppe ända till sommaren....alla har vi våra böjelser. ;-)
Jaha...vad mer...var var jag? Jo, städningen! Sara-Mara, min vän i vått och torrt, kom på besök lite senare under kvällen när barnen lagt sig. Då hjälptes vi åt att rensa och sortera en av de värsta krigs-zonerna i mitt kök...mitt allt-i-allo-skåp. Där jag förvarar i stort sett allt som jag inte annars vet var jag ska ha. Det skåpet brukar överfalla en när man försöker närma sig det, så mycket prylar som vill prylas...så mycket pyssel som vill pysslas och såååå mycket pennor som inte fungerar och lera som slutat var lera och blivit till stenar. Men nu är där fint!! Nu ligger allt i små prydliga avdelningar, en avdelning för kritor, block, pennor och sudd osv. En avdelning för pysselsaker och doftljus, stenar och pärlor. En avdelning för presentpapper, snören och oskrivna vykort....osv. osv. Nu vill man nästan göra sig ett ärende där hela tiden bara för att njuta av ordningen.
....och så mycket roliga saker jag har som jag knappt visste om! :-)
I morse när jag vaknade så hördes ett svagt skramlande inifrån Linus rum. Där satt han och städade, helt på eget initiativ....och han hade bäddat så fint och satt alla de små kramdjuren på rad i sängen. Min lille myspojke, han kan om han vill!! Nu har jag lovat honom att ta det sista när han är på dagis, så att han oxå får det fint till advent. Bäst jag reser på röven....klockan har en förmåga att gå fort när barnen är borta.
Rusningstrafik
Nu jäklar blir det rusningstrafik här i min blogg.
Vill ni oxå skapa det i er blogg???
Vill ni oxå skapa det i er blogg???
http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=fisfia
Nattsudd...
Familjen du Hane...familjen som aldrig sover. Julius vaknade 03.15 idag, pigg och glad och go som bara en utsövd bebis kan vara. Jag var ju däremot inte så pigg och glad och go...låg kvar i sängen och försökte somna om honom länge. Jag gav precis upp. Nu vaknade Matteus oxå...alla andra är ju uppe, så det måste vara morgon tydligen! Anders är oxå vaken....fast han har inte somnat än...han har spelat WoW hela natten. Han gick och lade sig ungefär samtidigt som jag och Julius steg upp...nu ligger han och kollar film. Fyra av sex familjemedlemmar är alltså vakna innan klockan ens är 04.00 Sjukt, eller hur?? God Morgon Söndag!
Dagarna går fort...och inget blir gjort!
Ja, det känns som att dagarna bara springer iväg. Hela mitt inre är fyllt av "Jag borde...", "Jag skulle...", "Jag måste..."....men ingenting händer! Igår blev jag iallafall färdig med tvätten, nu är den vikt och sorterad....men tro mig, det är ett litet steg för mänskligheten. Här är så mycket som måste göras i det här hemmet. Igår kom snön och det gjorde mig om möjligt ännu mer stressad...för fan det är ju snart advent!!!!!! Hallå!!!! Jag får panik av alla som säger att det ska bli så mysigt och att dom längtar....visst kan det vara mysigt...men det går för FORT! Jag hinner inte med! Känslan är i stil med att springa efter ett tåg som redan börjat gå från perrongen, ditt liv hänger på att du får följa med det tåget...men snön är för hög för att springa i....du snubblar i drivorna och lokföraren har blicken riktad framåt mot horisonten och nya mål här i livet. Ser han din desperation?? Drar han i bromsen? Svar: NEJ! Du måste springa fortare....sådär som dom gör på film och hoppa på i farten... Förbannade snö!!!!!
Saker jag MÅSTE få gjorda:
*Putsa fönster och fixa det fint med stjärnor och stakar (+byta gardiner i köket)
*Köpa choklad-adventskalender till Matteus
*Få Linus rum färdigt (satte väv i halva i tisdags...sen tog väven slut! suck...)
*Röja och få det fint på Hampus rum och samma sak med Matteus rum.
*Allmänt städa överallt
Saker jag BORDE få gjorda:
*Beställa Pepparkaks-dräkt till Hampus (...kanske en till Julius med!?)
*Köpa de där Lego-adventskalendrarna som Hampus & Linus ville ha...
*Fundera ut hur vi ska göra med Hampus sköldpadda som borde gå i dvala nu?
*Advents-pyssla med barnen (dekorera pepparkakor = sätta kristyr på köpta sådana! ...och skriva julkort)
...mmm, det där var mina mer eller mindre brådskande sysslor. Sen har jag AKUT brådskande sysslor oxå, som helst borde bli gjort redan idag eller imorgon....tex. att köpa vinterkängor till barnen (mycket akut med tanke på snön!) och städa det stackars marsvinets bur. Tro mig, detta vara bara en bråkdel av allt som snurrar i huvudet och pockar på min uppmärksamhet. Där finns SÅ många andra områden som blir försummade här hemma. Kylen, frysen, källarförrådet, garderoberna och alla andra förvaringsutrymmen....+ kantlisterna och dörrkarmarna...när ska jag hinna ta dem? ....Känns det som att jag är ohälsosamt uppstressad över småsaker? Mmm, kan nog hända....men ju längre man tänker på de där "småsakerna", ju större blir dem....och tro mig - jag har tänkt...mycket och länge!! Skulle behöva en spark i häcken av någon. Sluta tänka - Börja agera!
...idag ska jag hem till Anders mormor och putsa hennes fönster. Kan ju hoppas att det får igång mig så pass att jag åker hem och fortsätter med mina egna fönster av bara farten! ;-)
Saker jag MÅSTE få gjorda:
*Putsa fönster och fixa det fint med stjärnor och stakar (+byta gardiner i köket)
*Köpa choklad-adventskalender till Matteus
*Få Linus rum färdigt (satte väv i halva i tisdags...sen tog väven slut! suck...)
*Röja och få det fint på Hampus rum och samma sak med Matteus rum.
*Allmänt städa överallt
Saker jag BORDE få gjorda:
*Beställa Pepparkaks-dräkt till Hampus (...kanske en till Julius med!?)
*Köpa de där Lego-adventskalendrarna som Hampus & Linus ville ha...
*Fundera ut hur vi ska göra med Hampus sköldpadda som borde gå i dvala nu?
*Advents-pyssla med barnen (dekorera pepparkakor = sätta kristyr på köpta sådana! ...och skriva julkort)
...mmm, det där var mina mer eller mindre brådskande sysslor. Sen har jag AKUT brådskande sysslor oxå, som helst borde bli gjort redan idag eller imorgon....tex. att köpa vinterkängor till barnen (mycket akut med tanke på snön!) och städa det stackars marsvinets bur. Tro mig, detta vara bara en bråkdel av allt som snurrar i huvudet och pockar på min uppmärksamhet. Där finns SÅ många andra områden som blir försummade här hemma. Kylen, frysen, källarförrådet, garderoberna och alla andra förvaringsutrymmen....+ kantlisterna och dörrkarmarna...när ska jag hinna ta dem? ....Känns det som att jag är ohälsosamt uppstressad över småsaker? Mmm, kan nog hända....men ju längre man tänker på de där "småsakerna", ju större blir dem....och tro mig - jag har tänkt...mycket och länge!! Skulle behöva en spark i häcken av någon. Sluta tänka - Börja agera!
...idag ska jag hem till Anders mormor och putsa hennes fönster. Kan ju hoppas att det får igång mig så pass att jag åker hem och fortsätter med mina egna fönster av bara farten! ;-)
Rostad Laputa-macka med honung...
...Det sitter som en smäck i magen...oxå en rykande kopp varmt té till det! Njutning...
Igår var det en sån där körig kväll då jag fick äta middag stående för att hinna få i mig något. Hade klassförälder-möte med dom andra klassmammorna i Hampus klass. Vi planerade julfesten. Julius var snorig och trött, men han fick hänga med ändå...och trots hans gnäll emellanåt lyckades vi kläcka bra ideér som alla var med på. Kändes som att vi fick kontroll på situationen och delade ut sysslorna bra mellan oss. Jag slapp bakningen av lussebullar...det var det bästa! Någon nytta ska man ha med att svärmor jobbar på GilleBagaren, nu tar hon hem två kilo pepparkakor så har jag dragit mitt strå till stacken! ;-)
...sen var det direkt vidare till nästa möte, på Matteus dagis. Föräldramöte och projektor-föreställning med bilder som fröknarna tagit av ungarna i farten. Himla intressant och kul att titta på faktiskt! Kändes nästan som att vara med på riktigt och man fick en fin bild av hur kul dom faktiskt har på sitt dagis. Synd bara att dom drabbas så hårt av kommunens besparingar...inte lätt att vara fröken (vet att det heter pedagog, men fröken sitter så djupt i benmärgen!) och försöka bedriva en bra verksamhet utan tillräckliga resurser. All cred till dem, dom gör verkligen sitt bästa!
När jag kom hem möttes jag av synen av mitt hallgolv...det var länge sedan jag såg det sist! Anders hade röjt och städat här hemma, vilken underbar känsla. Han kan om han vill, min man. :-) Så satt han och Hampus i köket, med mysbeysning och drack té tillsammans. De små sov och jag undrade direkt, vad har hänt? -Har ni bråkat? Nej, dom passade på att prata lite för Hampus hade växtverk och kunde inte sova. Anders har den där mjuka sidan i sig som jag saknar ibland. Vet hur det är när Hampus har växtverk, han ligger och kvider i sängen och jag hör mig själv som ett eko som sitter kvar i väggarna... -Jag förstår det gör ont, men du måste sova ändå. Lägg benet högt, blunda och slappna av så somnar du. Klockan är mycket, sov nu! Jag kan vara så himla hård och kantig ibland, det är tur att jag har Anders som väger upp den där andra sidan. Tillsammans skapar vi balans, ying och yang, du och jag...Helt övertygad om att vi lever med vår partner av en anledning, vi påverkas av varandra och tillsammans blir vi bra!
Igår var det en sån där körig kväll då jag fick äta middag stående för att hinna få i mig något. Hade klassförälder-möte med dom andra klassmammorna i Hampus klass. Vi planerade julfesten. Julius var snorig och trött, men han fick hänga med ändå...och trots hans gnäll emellanåt lyckades vi kläcka bra ideér som alla var med på. Kändes som att vi fick kontroll på situationen och delade ut sysslorna bra mellan oss. Jag slapp bakningen av lussebullar...det var det bästa! Någon nytta ska man ha med att svärmor jobbar på GilleBagaren, nu tar hon hem två kilo pepparkakor så har jag dragit mitt strå till stacken! ;-)
...sen var det direkt vidare till nästa möte, på Matteus dagis. Föräldramöte och projektor-föreställning med bilder som fröknarna tagit av ungarna i farten. Himla intressant och kul att titta på faktiskt! Kändes nästan som att vara med på riktigt och man fick en fin bild av hur kul dom faktiskt har på sitt dagis. Synd bara att dom drabbas så hårt av kommunens besparingar...inte lätt att vara fröken (vet att det heter pedagog, men fröken sitter så djupt i benmärgen!) och försöka bedriva en bra verksamhet utan tillräckliga resurser. All cred till dem, dom gör verkligen sitt bästa!
När jag kom hem möttes jag av synen av mitt hallgolv...det var länge sedan jag såg det sist! Anders hade röjt och städat här hemma, vilken underbar känsla. Han kan om han vill, min man. :-) Så satt han och Hampus i köket, med mysbeysning och drack té tillsammans. De små sov och jag undrade direkt, vad har hänt? -Har ni bråkat? Nej, dom passade på att prata lite för Hampus hade växtverk och kunde inte sova. Anders har den där mjuka sidan i sig som jag saknar ibland. Vet hur det är när Hampus har växtverk, han ligger och kvider i sängen och jag hör mig själv som ett eko som sitter kvar i väggarna... -Jag förstår det gör ont, men du måste sova ändå. Lägg benet högt, blunda och slappna av så somnar du. Klockan är mycket, sov nu! Jag kan vara så himla hård och kantig ibland, det är tur att jag har Anders som väger upp den där andra sidan. Tillsammans skapar vi balans, ying och yang, du och jag...Helt övertygad om att vi lever med vår partner av en anledning, vi påverkas av varandra och tillsammans blir vi bra!
Life is a challenge....
Ännu en sömnlös natt har förflutit...jag och min lille bebis har suttit tätt tillsammans och vaggat varandra. Han har haft ont i sitt öra tror jag, det verkade så tyckte jag iallafall...den lilla handen famlade hela tiden upp mot örat och han var så ledsen den stackaren. Inte lätt att vara liten, att inte kunna förklara vad som är fel. Nu sover han iallafall, tätt invirad i täcket med huvudet högt och magen full av alvedon. Får väl se om det blir en sväng till barnakuten idag eller om man kan avvakta tills vårdcentralen öppnar imorgon. Får se hur han mår sen lite längre fram idag. Mitt lilla hjärta.
Inatt har jag iallafall tvättat undan några maskiner tvätt, nu har jag inte så många kvar. Måste bara vänta på att ICA öppnar för jag behöver mer sköljmedel innan jag kan fortsätta. Konstigt är hur Hampus lyckas lera ner sig och sina kläder så fullständigt att där fortafarande är lera kvar när man tar ur byxorna ur tvättmaskinen! Säkert 76 000 varv har dom snurrat med extra mycket tvättmedel och ändå blir dom inte rena...suck!
Så snurrar man ju en del på nätet när man inte har något annat för sig under dygnets mörka timmar...sova kan ju dom andra göra liksom. Så hittade jag den här spännande utmaningen och eftersom jag älskar utmaningar så nappade jag direkt. Tycker ni som läser ska göra likadant. Kopiera och klistra in i era bloggar, jag utmanar er ALLIHOP!
Inatt har jag iallafall tvättat undan några maskiner tvätt, nu har jag inte så många kvar. Måste bara vänta på att ICA öppnar för jag behöver mer sköljmedel innan jag kan fortsätta. Konstigt är hur Hampus lyckas lera ner sig och sina kläder så fullständigt att där fortafarande är lera kvar när man tar ur byxorna ur tvättmaskinen! Säkert 76 000 varv har dom snurrat med extra mycket tvättmedel och ändå blir dom inte rena...suck!
Så snurrar man ju en del på nätet när man inte har något annat för sig under dygnets mörka timmar...sova kan ju dom andra göra liksom. Så hittade jag den här spännande utmaningen och eftersom jag älskar utmaningar så nappade jag direkt. Tycker ni som läser ska göra likadant. Kopiera och klistra in i era bloggar, jag utmanar er ALLIHOP!
UTMANING TILL ALLA ER SOM LÄSER;
3 saker jag skäms för:
1. Vårt smutsiga golv, alla saker som ligger utspridda överallt är väl ändå ok på sitt sätt...men faktumet att här är väldigt omdammsugat tycker jag är pinsamt. Man ska inte behöva hitta gammallt matspill under köksbordet!
2. Jag skäms när vi är borta och barnen inte lyssnar på mig. När de beter sig ohyffsat och jag måste skälla och skrika på dem för att de ska skärpa sig. Känner mig som en misslyckad mamma då!
3. Så skäms jag oxå över mina fula och nerbitna fingrar och naglar. Tuggar på dem titt som tätt fast jag lovat mig själv att sluta med det. Blir som en mani det där....
3 saker jag är stolt över:
1. Jag är extremt stolt över mina fyra fina pojkar som trots allt ofta får en massa beröm av folk runt omkring. Dom är varma, mysiga, hjälpsamma och omtänksamma allihop. Väldigt fina egenskaper tycker jag!
2. Jag är stolt över att jag befinner mig där jag gör idag. Att jag orkat gå fast livet ofta varit en uppförsbacke. Att jag haft styrkan att kämpa ensam och att jag litat och fortfarande litar på att livet leder mig rätt.
3. Jag är oxå stolt över att jag kämpade mig till mitt körkort förra vintern/våren, höggravid och heltidsjobbande.
3 saker jag vill göra år 2009:
1. Jag vill bli färdig med renorveringen här hemma...vill att bilden av mitt hem i huvudet och mitt hem i verkligheten ska överens-stämma. Mest vill jag bli färdig med ungarnas rum!
2. Jag vill skaffa mig ett jobb, ett varaktigt jobb som jag trivs med och känner mig trygg med.
3. Jag vill åka på njutnings-semester tillsammans med Anders och ungarna för att fira att vi är starka tillsammans!
3 händelser år 2008 som jag aldrig kommer glömma:
1. Julius födelse självklart! Intensivt, häftigt och känslomässigt överväldigande. Vårt fjärde underverk! Kärlek!
2. Tyvärr kommer jag aldrig heller glömma allt trassel med Anders familj detta året. Tråkigt och jobbigt....
3. Jag vill inte glömma att motgångar gör en stark! 2008 har varit ett jobbigt känslomässigt år, men säkert har det varit någon mening i detta med. Kanske en påminnelse om hur viktigt det är att ventilera våra känslor innan de exploderar och oraskar kaos inombords. Öppna upp, släpp in och gråt ut. Sen går vi vidare....
3 saker jag inte kan klara vardagen utan:
1. Absolut mina barn! Utan er är jag inget...med er är jag allt!
2. Pengar, dom är vi tyvärr alla beroende av. En fetare plånbok hade inte skadat.
3. Hmmm....vad ska jag svara här? Datorn? ....den vill jag inte vara beroende av! Svarar istället min inre styrka. Den vill jag ha med mig....ALLTID!!
3 personer jag avundas:
1. Tycker inte om känslan avund...men ok....jag avundas min man ibland för att han ofta får sätta sig vid dukat bord, sova länge på morgnarna och att han lever mer kravlöst än jag...samtidigt vill jag inte byta....egentligen.
2. Ibland kan jag avundas Sara för att hon är så söt och smal som jag skulle vilja vara...vill dock inte behöva offra allt sånt som är gott. Glass, godis, läsk osv.
3. Kan oxå vara avundsjuk på Camilla ibland för att hon är så effektiv. När hon bestämmer sig för att göra saker, så GÖR hon saker. Inte alls så seg och lat och uppskjutande som jag ofta är. Skulle vilja vara så hemmapysslig som hon!
Jaha, där fick ni lite bekännelser av mig så här en söndagmorgon....nu är alla barnen vakna och ICA öppnar snart så jag får väl göra mig iordning och få lite struktur på den här dagen. Kram till er som vill ha en kram!
3 saker jag skäms för:
1. Vårt smutsiga golv, alla saker som ligger utspridda överallt är väl ändå ok på sitt sätt...men faktumet att här är väldigt omdammsugat tycker jag är pinsamt. Man ska inte behöva hitta gammallt matspill under köksbordet!
2. Jag skäms när vi är borta och barnen inte lyssnar på mig. När de beter sig ohyffsat och jag måste skälla och skrika på dem för att de ska skärpa sig. Känner mig som en misslyckad mamma då!
3. Så skäms jag oxå över mina fula och nerbitna fingrar och naglar. Tuggar på dem titt som tätt fast jag lovat mig själv att sluta med det. Blir som en mani det där....
3 saker jag är stolt över:
1. Jag är extremt stolt över mina fyra fina pojkar som trots allt ofta får en massa beröm av folk runt omkring. Dom är varma, mysiga, hjälpsamma och omtänksamma allihop. Väldigt fina egenskaper tycker jag!
2. Jag är stolt över att jag befinner mig där jag gör idag. Att jag orkat gå fast livet ofta varit en uppförsbacke. Att jag haft styrkan att kämpa ensam och att jag litat och fortfarande litar på att livet leder mig rätt.
3. Jag är oxå stolt över att jag kämpade mig till mitt körkort förra vintern/våren, höggravid och heltidsjobbande.
3 saker jag vill göra år 2009:
1. Jag vill bli färdig med renorveringen här hemma...vill att bilden av mitt hem i huvudet och mitt hem i verkligheten ska överens-stämma. Mest vill jag bli färdig med ungarnas rum!
2. Jag vill skaffa mig ett jobb, ett varaktigt jobb som jag trivs med och känner mig trygg med.
3. Jag vill åka på njutnings-semester tillsammans med Anders och ungarna för att fira att vi är starka tillsammans!
3 händelser år 2008 som jag aldrig kommer glömma:
1. Julius födelse självklart! Intensivt, häftigt och känslomässigt överväldigande. Vårt fjärde underverk! Kärlek!
2. Tyvärr kommer jag aldrig heller glömma allt trassel med Anders familj detta året. Tråkigt och jobbigt....
3. Jag vill inte glömma att motgångar gör en stark! 2008 har varit ett jobbigt känslomässigt år, men säkert har det varit någon mening i detta med. Kanske en påminnelse om hur viktigt det är att ventilera våra känslor innan de exploderar och oraskar kaos inombords. Öppna upp, släpp in och gråt ut. Sen går vi vidare....
3 saker jag inte kan klara vardagen utan:
1. Absolut mina barn! Utan er är jag inget...med er är jag allt!
2. Pengar, dom är vi tyvärr alla beroende av. En fetare plånbok hade inte skadat.
3. Hmmm....vad ska jag svara här? Datorn? ....den vill jag inte vara beroende av! Svarar istället min inre styrka. Den vill jag ha med mig....ALLTID!!
3 personer jag avundas:
1. Tycker inte om känslan avund...men ok....jag avundas min man ibland för att han ofta får sätta sig vid dukat bord, sova länge på morgnarna och att han lever mer kravlöst än jag...samtidigt vill jag inte byta....egentligen.
2. Ibland kan jag avundas Sara för att hon är så söt och smal som jag skulle vilja vara...vill dock inte behöva offra allt sånt som är gott. Glass, godis, läsk osv.
3. Kan oxå vara avundsjuk på Camilla ibland för att hon är så effektiv. När hon bestämmer sig för att göra saker, så GÖR hon saker. Inte alls så seg och lat och uppskjutande som jag ofta är. Skulle vilja vara så hemmapysslig som hon!
Jaha, där fick ni lite bekännelser av mig så här en söndagmorgon....nu är alla barnen vakna och ICA öppnar snart så jag får väl göra mig iordning och få lite struktur på den här dagen. Kram till er som vill ha en kram!
Sakta vaknar dagen...
Här har jag och min lille snörvlande, mulliga och underbara bebis suttit sen 04.20. Läst en hel del bloggar har vi gjort och skickat in en beställning till Jotex...jättefina, jättebilliga adventsstjärnor hade dom där. Svarta i papp med broderi och små metallpärlor. Tre stycken sådana beställde jag + en jättesnygg fönsterlampa i grön kamouflage-stil till Matteus och Julius blivande "djungel-rum". Känner mig så inspirerad att komma igång med Linus rum nu först och sen att kunna starta med det lilla rummet till dom små till våren. Det kommer att bli så fiiiint! :-)
Linus rum ska jag och Camilla sätta igång med på Måndag, då ska där upp väv på väggarna och sen ska jag köpa målarfärg den 20:e och så ska där målas...riktigt blekljus-gul på tre av väggarna och mörk natthimmels-blå på en vägg. I garderoben ligger de fina stjärnorna och planeterna som jag ska klistra upp efteråt på den väggen. Sen är det bara att börja inreda med alla de små detaljerna som jag sparat på mig under en tid nu...och den fina loftsängen med skrivbord undertill som han fått av Robin. Kommer bli bra...det ser jag redan i mitt huvud! Hahaha...bara gardinerna som fattas sen...men det är ju rätt snabbt fixat. Fint till advent ska han iallafall ha, det har jag lovat mig själv!
Nu sover han, den lille snörvlande, mulliga, underbara bebisen...så jag ska passa på att gå in och duscha. Sen får jag väl röja undan spåren efter gårdagens taco-fest i köket och servera lite frukost. Lördag innebär ju simskola hela förmiddagen och eftermiddagen/kvällen ska vi tillbringa i Örkelljunga hos Anders pappa som fyllde år igår. Idag bjuds det på middag och det är ju alltid trevligt!
Linus rum ska jag och Camilla sätta igång med på Måndag, då ska där upp väv på väggarna och sen ska jag köpa målarfärg den 20:e och så ska där målas...riktigt blekljus-gul på tre av väggarna och mörk natthimmels-blå på en vägg. I garderoben ligger de fina stjärnorna och planeterna som jag ska klistra upp efteråt på den väggen. Sen är det bara att börja inreda med alla de små detaljerna som jag sparat på mig under en tid nu...och den fina loftsängen med skrivbord undertill som han fått av Robin. Kommer bli bra...det ser jag redan i mitt huvud! Hahaha...bara gardinerna som fattas sen...men det är ju rätt snabbt fixat. Fint till advent ska han iallafall ha, det har jag lovat mig själv!
Nu sover han, den lille snörvlande, mulliga, underbara bebisen...så jag ska passa på att gå in och duscha. Sen får jag väl röja undan spåren efter gårdagens taco-fest i köket och servera lite frukost. Lördag innebär ju simskola hela förmiddagen och eftermiddagen/kvällen ska vi tillbringa i Örkelljunga hos Anders pappa som fyllde år igår. Idag bjuds det på middag och det är ju alltid trevligt!
Ärligt är härligt!
Någon hade för ett tag sen frågat någon om min blogg kanske var ett slags skrik på hjälp. Någon i min omgivning hade läst bloggen och tolkat det hela som att det var lite synd om mig. Jag blev chockad när jag fick höra det. Eller kanske inte. Chockad har jag väl nästan slutat att bli, när det handlar om min omgivning...och ja egentligen världen i helhet. Världen är full av konstiga individer...och jag är en av dem. Det är kanske lite synd om mig ibland. Men det är synd om alla ibland. Skillnaden mellan mig och många andra är att jag vågar stå för allt det där som inte är perfekt alltid. Jag älskar mitt liv, med motvind och medvind. Tycker det är härligt när det blåser, när det rufsar om i skallen och biter i kinderna.
Ärligt talat är det rätt skönt med vindstilla oxå, men inte i längden...
Folk verkar ofta ha helt vindstilla liv....allt är så perfekt att man knappt vågar andas. Fina välkammade barn och putsade fasader på huset. Gräsmattan är klippt och sminket sitter perfekt. Ibland blir jag avundsjuk. Men så rister jag på huvudet och undrar hur det går till. Ni perfekta människor; Hur många timmar har ni på era dygn? Är ni verkligen alltid sådär pigga och käcka som det ser ut? Gråter ni och sliter ert hår när ingen ser på?
Varför städar vi våra hem när det ska komma gäster? Varför sminkar vi oss innan vi går ut? Varför förmanar vi barnen innan släktkalaset? Varför är vi så duktiga på att hålla fasaden fläckfri utåt? Vi smusslar och vi smyger...Vad ska grannarna säga? Som det kommer snackas här i byn... Nej, det är bäst att vi putsar på det som är perfekt och skyndar oss att smussla undan det där andra vi skäms för. Det finns ju ingen annan som har det som vi. Bäst vi låtsas att vi har det som dom andra!
Det är pinsamt att erkänna att man har problem i äktenskapet (folk skiljer sig ju bara rätt vad det är utan att ha gett minsta sken av ens en enda meningsskiljaktighet!), att man har barn som hittar på dumheter och lockar andra barn att följa med på upptåget (mina änglar blev ju faktiskt lockade av grannens skitungar!). Det är också pinsamt att erkänna dammtussarna under sängen och de staplade högarna av skräp i källaren (istället så pekar man på grannen som inte tagit in sin pool sen i somras...vilket fördärv!) Pinsamt att inte vara perfekt!
Jag är väl lite pinsam, för jag skiter i vilket. Ta mig som jag är eller skit i mig. Jag är inte perfekt och jag lever inte ett perfekt liv, men jag är lycklig ändå. Faktiskt! Trots att det kanske inte verkar så alltid här i bloggen...Jag bloggar om det som faller mig in för stunden. Vet inte vem jag bloggar för egentligen...tror jag bloggar för framtiden. För mig själv. Vill få ur mig allt det där som bubblar inombords. Sånt jag pratar med Anders och mina vänner om, men som ändå känns skönt att skriva om. Hoppas att någon känner igen sig i något och känner sig trygg med att vi iallafall är två som känner så här. Jaha, vad vill jag få ut av detta då? Jo, att det är skitkul att ni är så många som läser...men ta det för vad det är...en vanlig jävla blogg! :-)
Ärligt talat är det rätt skönt med vindstilla oxå, men inte i längden...
Folk verkar ofta ha helt vindstilla liv....allt är så perfekt att man knappt vågar andas. Fina välkammade barn och putsade fasader på huset. Gräsmattan är klippt och sminket sitter perfekt. Ibland blir jag avundsjuk. Men så rister jag på huvudet och undrar hur det går till. Ni perfekta människor; Hur många timmar har ni på era dygn? Är ni verkligen alltid sådär pigga och käcka som det ser ut? Gråter ni och sliter ert hår när ingen ser på?
Varför städar vi våra hem när det ska komma gäster? Varför sminkar vi oss innan vi går ut? Varför förmanar vi barnen innan släktkalaset? Varför är vi så duktiga på att hålla fasaden fläckfri utåt? Vi smusslar och vi smyger...Vad ska grannarna säga? Som det kommer snackas här i byn... Nej, det är bäst att vi putsar på det som är perfekt och skyndar oss att smussla undan det där andra vi skäms för. Det finns ju ingen annan som har det som vi. Bäst vi låtsas att vi har det som dom andra!
Det är pinsamt att erkänna att man har problem i äktenskapet (folk skiljer sig ju bara rätt vad det är utan att ha gett minsta sken av ens en enda meningsskiljaktighet!), att man har barn som hittar på dumheter och lockar andra barn att följa med på upptåget (mina änglar blev ju faktiskt lockade av grannens skitungar!). Det är också pinsamt att erkänna dammtussarna under sängen och de staplade högarna av skräp i källaren (istället så pekar man på grannen som inte tagit in sin pool sen i somras...vilket fördärv!) Pinsamt att inte vara perfekt!
Jag är väl lite pinsam, för jag skiter i vilket. Ta mig som jag är eller skit i mig. Jag är inte perfekt och jag lever inte ett perfekt liv, men jag är lycklig ändå. Faktiskt! Trots att det kanske inte verkar så alltid här i bloggen...Jag bloggar om det som faller mig in för stunden. Vet inte vem jag bloggar för egentligen...tror jag bloggar för framtiden. För mig själv. Vill få ur mig allt det där som bubblar inombords. Sånt jag pratar med Anders och mina vänner om, men som ändå känns skönt att skriva om. Hoppas att någon känner igen sig i något och känner sig trygg med att vi iallafall är två som känner så här. Jaha, vad vill jag få ut av detta då? Jo, att det är skitkul att ni är så många som läser...men ta det för vad det är...en vanlig jävla blogg! :-)
Raindrops keep fallin on my head...
Är det värt att stressa på morgonen med snornäsor, bajsblöjor och overaller?
Är det värt att skälla på barnen för att klockan går snabbare än jag vill?
Är det värt att slita på vagnen i ösregn och motvind?
Är det värt det bara för två ynka timmar på dagis (egentligen tre...men en försvinner på vägen)?
....Nu gäller det att jag sätter igång med städandet om jag ska hinna börja innan det är dags att gå igen!
JÄVLA SNÅLA PERSTORPS KOMMUN!!! Var tog det anpassningsbara dagiset vägen?????
Är det värt att skälla på barnen för att klockan går snabbare än jag vill?
Är det värt att slita på vagnen i ösregn och motvind?
Är det värt det bara för två ynka timmar på dagis (egentligen tre...men en försvinner på vägen)?
....Nu gäller det att jag sätter igång med städandet om jag ska hinna börja innan det är dags att gå igen!
JÄVLA SNÅLA PERSTORPS KOMMUN!!! Var tog det anpassningsbara dagiset vägen?????
My oh my....what a night!
Shit vilken jävla natt... Oj, knappt jag vill skriva om den ens! Inatt har jag inte sovit mycket alls. EXTREMT trött har jag varit, men det hjälps inte när man tagit på sig jobbet som mamma. Inatt har jag haft en sjuk bebis...och en sjuk bebis betyder en ledsen bebis. En ledsen bebis betyder i sin tur en frustrerad mamma. En frustrerad mamma blir emellanåt så frustrerad att hon blir nästan arg på sin bebis när den bara skriker. En sjuk bebis är det ju synd om...men i nattens mörker tycker mamman nästan mer synd om sig själv. Nu är den här jävla natten över iallafall....och nu sover den lille bebisen med. Tyvärr kan inte jag göra det...för nu är här fem stycken pigga barn som sovit hela natten och inte alls märkt av den där gälla lilla rösten som skar genom natten här. Det är bara i mitt huvud det ekar fortfarande.
Fem pigga barn, varav bara tre av dom är mina. Två är lånade. Bella och Loke ville sova över. Klart dom kan få det. Här är ändå kaos...mer kan det inte bli...känns det som. Matteus var så lycklig här igårkväll när han förstod att dom skulle sova här. Så lycklig att han i sin iver välte ut Cocca Colan i glasen...mer än en gång, mer än två gånger oxå. Som mamma biter man ihop, ler och torkar upp. Det viktigaste är att barnen är lyckliga. Lyckliga det var dom iallafall, med chips, godis och ostbågar i mängder + Bee Movie på projektorn.
Idag är en ny dag med nya möjligheter. Jag ska börja den med att röja upp i köket och servera lite frukost. Hampus ska få sitta här ett tag på internet och spela Club Penguin. Sen får vi se vad som händer. En sak är iallafall säker, ikväll ska ungarna lägga sig tidigt och jag ska ha lite egen myskväll. Mycket bra på Tv:n ikväll ju....först "Ensam Mamma söker" och sen börjar "Sanningens Ögonblick" igen. Det programmet älskar jag, kul när folk gör bort sig ju! ;-)
Rising sun, sinking blogg
Ja bloggandet har det ju gått utför med....
Har kommit in i en svacka där det inte känns inspirerande att skriva mer.
Jag har ju saker att skriva om, vet bara inte hur jag ska få ur mig dom....känner mig ordlös...inte tanklös...bara ordlös.
Ska dock försöka skriva några ord om tiden som gått här nu.
Den senaste tiden har varit stormig och känslomässigt jobbig. Det har varit mycket. Det är när det blir sådär mycket som jag slår på min autopilot och bara gör det där som måste göras. Jag satsar på att överleva dagen. Tankarna snurrar men jag vill inte ta in dom. Vill inte tänka på sånt som gör ont. Sånt som kan få mig att falla...
Faller jag så faller alla. Så känns det ibland.
Ibland känns livet som en prövning, ett sätt att sålla agnarna från vetet. Det som inte knäcker en, det stärker en. Vilka knäcks och vilka växer sig starkare? Jag vill fortsätta vara den där starka jag alltid varit, men även jag tycker det är tufft ibland. Det känns som att man håller på att knäckas...men då gäller det att påminna sig själv. Jag är den starka. Jag är envisare än livet. Mig kan ingen knäcka. Det gäller att sätta fokus på ljusare tider, för dom kommer. Det vet jag!
Efter regn kommer solsken....det ska bli skönt...det behöver vi nu. En värmande, strålande sol på en klar och molnfri himmel. Ny energi. Livsenergi.
Har kommit in i en svacka där det inte känns inspirerande att skriva mer.
Jag har ju saker att skriva om, vet bara inte hur jag ska få ur mig dom....känner mig ordlös...inte tanklös...bara ordlös.
Ska dock försöka skriva några ord om tiden som gått här nu.
Den senaste tiden har varit stormig och känslomässigt jobbig. Det har varit mycket. Det är när det blir sådär mycket som jag slår på min autopilot och bara gör det där som måste göras. Jag satsar på att överleva dagen. Tankarna snurrar men jag vill inte ta in dom. Vill inte tänka på sånt som gör ont. Sånt som kan få mig att falla...
Faller jag så faller alla. Så känns det ibland.
Ibland känns livet som en prövning, ett sätt att sålla agnarna från vetet. Det som inte knäcker en, det stärker en. Vilka knäcks och vilka växer sig starkare? Jag vill fortsätta vara den där starka jag alltid varit, men även jag tycker det är tufft ibland. Det känns som att man håller på att knäckas...men då gäller det att påminna sig själv. Jag är den starka. Jag är envisare än livet. Mig kan ingen knäcka. Det gäller att sätta fokus på ljusare tider, för dom kommer. Det vet jag!
Efter regn kommer solsken....det ska bli skönt...det behöver vi nu. En värmande, strålande sol på en klar och molnfri himmel. Ny energi. Livsenergi.
kAoS
När är allt runt om kring snurrar för fort....
Sätt igång den här låten...höj musiken...kom igen....ännu mer!
Blunda...dansa...dansa som om ditt liv stod på spel.
Det är befriande....både för stora & små!
Sätt igång den här låten...höj musiken...kom igen....ännu mer!
Blunda...dansa...dansa som om ditt liv stod på spel.
Det är befriande....både för stora & små!
Johnny Morgan
http://www.caller.com/news/2008/oct/27/man-flew-sweden-meet-16-year-old-girl/
Hur fan kunde det bli såhär???
Vi har så många frågor och så lite svar....
Läser du detta och vill visa ditt stöd så skriv en liten hälsning till honom vetja!
Han mår allt annat än bra nu...
Ett ord kan värma och skänka hopp!
Antingen släpper du in det genom vår brevlåda, så vidarbefordrar vi det
....eller så skickar du det direkt till honom på adressen;
JONNY JAKOBSSON
SID10152185
P.O BOX 1529
CORPUS CHRISTI
TEXAS
78403-1529
