ettlitetgrabbgang

...Det sitter som en smäck i magen...oxå en rykande kopp varmt té till det! Njutning...

Igår var det en sån där körig kväll då jag fick äta middag stående för att hinna få i mig något. Hade klassförälder-möte med dom andra klassmammorna i Hampus klass. Vi planerade julfesten. Julius var snorig och trött, men han fick hänga med ändå...och trots hans gnäll emellanåt lyckades vi kläcka bra ideér som alla var med på. Kändes som att vi fick kontroll på situationen och delade ut sysslorna bra mellan oss. Jag slapp bakningen av lussebullar...det var det bästa! Någon nytta ska man ha med att svärmor jobbar på GilleBagaren, nu tar hon hem två kilo pepparkakor så har jag dragit mitt strå till stacken! ;-)

...sen var det direkt vidare till nästa möte, på Matteus dagis. Föräldramöte och projektor-föreställning med bilder som fröknarna tagit av ungarna i farten. Himla intressant och kul att titta på faktiskt! Kändes nästan som att vara med på riktigt och man fick en fin bild av hur kul dom faktiskt har på sitt dagis. Synd bara att dom drabbas så hårt av kommunens besparingar...inte lätt att vara fröken (vet att det heter pedagog, men fröken sitter så djupt i benmärgen!) och försöka bedriva en bra verksamhet utan tillräckliga resurser. All cred till dem, dom gör verkligen sitt bästa!

När jag kom hem möttes jag av synen av mitt hallgolv...det var länge sedan jag såg det sist! Anders hade röjt och städat här hemma, vilken underbar känsla. Han kan om han vill, min man. :-) Så satt han och Hampus i köket, med mysbeysning och drack té tillsammans. De små sov och jag undrade direkt, vad har hänt? -Har ni bråkat? Nej, dom passade på att prata lite för Hampus hade växtverk och kunde inte sova. Anders har den där mjuka sidan i sig som jag saknar ibland. Vet hur det är när Hampus har växtverk, han ligger och kvider i sängen och jag hör mig själv som ett eko som sitter kvar i väggarna... -Jag förstår det gör ont, men du måste sova ändå. Lägg benet högt, blunda och slappna av så somnar du. Klockan är mycket, sov nu! Jag kan vara så himla hård och kantig ibland, det är tur att jag har Anders som väger upp den där andra sidan. Tillsammans skapar vi balans, ying och yang, du och jag...Helt övertygad om att vi lever med vår partner av en anledning, vi påverkas av varandra och tillsammans blir vi bra!