Life is a challenge....
Inatt har jag iallafall tvättat undan några maskiner tvätt, nu har jag inte så många kvar. Måste bara vänta på att ICA öppnar för jag behöver mer sköljmedel innan jag kan fortsätta. Konstigt är hur Hampus lyckas lera ner sig och sina kläder så fullständigt att där fortafarande är lera kvar när man tar ur byxorna ur tvättmaskinen! Säkert 76 000 varv har dom snurrat med extra mycket tvättmedel och ändå blir dom inte rena...suck!
Så snurrar man ju en del på nätet när man inte har något annat för sig under dygnets mörka timmar...sova kan ju dom andra göra liksom. Så hittade jag den här spännande utmaningen och eftersom jag älskar utmaningar så nappade jag direkt. Tycker ni som läser ska göra likadant. Kopiera och klistra in i era bloggar, jag utmanar er ALLIHOP!
3 saker jag skäms för:
1. Vårt smutsiga golv, alla saker som ligger utspridda överallt är väl ändå ok på sitt sätt...men faktumet att här är väldigt omdammsugat tycker jag är pinsamt. Man ska inte behöva hitta gammallt matspill under köksbordet!
2. Jag skäms när vi är borta och barnen inte lyssnar på mig. När de beter sig ohyffsat och jag måste skälla och skrika på dem för att de ska skärpa sig. Känner mig som en misslyckad mamma då!
3. Så skäms jag oxå över mina fula och nerbitna fingrar och naglar. Tuggar på dem titt som tätt fast jag lovat mig själv att sluta med det. Blir som en mani det där....
3 saker jag är stolt över:
1. Jag är extremt stolt över mina fyra fina pojkar som trots allt ofta får en massa beröm av folk runt omkring. Dom är varma, mysiga, hjälpsamma och omtänksamma allihop. Väldigt fina egenskaper tycker jag!
2. Jag är stolt över att jag befinner mig där jag gör idag. Att jag orkat gå fast livet ofta varit en uppförsbacke. Att jag haft styrkan att kämpa ensam och att jag litat och fortfarande litar på att livet leder mig rätt.
3. Jag är oxå stolt över att jag kämpade mig till mitt körkort förra vintern/våren, höggravid och heltidsjobbande.
3 saker jag vill göra år 2009:
1. Jag vill bli färdig med renorveringen här hemma...vill att bilden av mitt hem i huvudet och mitt hem i verkligheten ska överens-stämma. Mest vill jag bli färdig med ungarnas rum!
2. Jag vill skaffa mig ett jobb, ett varaktigt jobb som jag trivs med och känner mig trygg med.
3. Jag vill åka på njutnings-semester tillsammans med Anders och ungarna för att fira att vi är starka tillsammans!
3 händelser år 2008 som jag aldrig kommer glömma:
1. Julius födelse självklart! Intensivt, häftigt och känslomässigt överväldigande. Vårt fjärde underverk! Kärlek!
2. Tyvärr kommer jag aldrig heller glömma allt trassel med Anders familj detta året. Tråkigt och jobbigt....
3. Jag vill inte glömma att motgångar gör en stark! 2008 har varit ett jobbigt känslomässigt år, men säkert har det varit någon mening i detta med. Kanske en påminnelse om hur viktigt det är att ventilera våra känslor innan de exploderar och oraskar kaos inombords. Öppna upp, släpp in och gråt ut. Sen går vi vidare....
3 saker jag inte kan klara vardagen utan:
1. Absolut mina barn! Utan er är jag inget...med er är jag allt!
2. Pengar, dom är vi tyvärr alla beroende av. En fetare plånbok hade inte skadat.
3. Hmmm....vad ska jag svara här? Datorn? ....den vill jag inte vara beroende av! Svarar istället min inre styrka. Den vill jag ha med mig....ALLTID!!
3 personer jag avundas:
1. Tycker inte om känslan avund...men ok....jag avundas min man ibland för att han ofta får sätta sig vid dukat bord, sova länge på morgnarna och att han lever mer kravlöst än jag...samtidigt vill jag inte byta....egentligen.
2. Ibland kan jag avundas Sara för att hon är så söt och smal som jag skulle vilja vara...vill dock inte behöva offra allt sånt som är gott. Glass, godis, läsk osv.
3. Kan oxå vara avundsjuk på Camilla ibland för att hon är så effektiv. När hon bestämmer sig för att göra saker, så GÖR hon saker. Inte alls så seg och lat och uppskjutande som jag ofta är. Skulle vilja vara så hemmapysslig som hon!
Jaha, där fick ni lite bekännelser av mig så här en söndagmorgon....nu är alla barnen vakna och ICA öppnar snart så jag får väl göra mig iordning och få lite struktur på den här dagen. Kram till er som vill ha en kram!
Sakta vaknar dagen...
Linus rum ska jag och Camilla sätta igång med på Måndag, då ska där upp väv på väggarna och sen ska jag köpa målarfärg den 20:e och så ska där målas...riktigt blekljus-gul på tre av väggarna och mörk natthimmels-blå på en vägg. I garderoben ligger de fina stjärnorna och planeterna som jag ska klistra upp efteråt på den väggen. Sen är det bara att börja inreda med alla de små detaljerna som jag sparat på mig under en tid nu...och den fina loftsängen med skrivbord undertill som han fått av Robin. Kommer bli bra...det ser jag redan i mitt huvud! Hahaha...bara gardinerna som fattas sen...men det är ju rätt snabbt fixat. Fint till advent ska han iallafall ha, det har jag lovat mig själv!
Nu sover han, den lille snörvlande, mulliga, underbara bebisen...så jag ska passa på att gå in och duscha. Sen får jag väl röja undan spåren efter gårdagens taco-fest i köket och servera lite frukost. Lördag innebär ju simskola hela förmiddagen och eftermiddagen/kvällen ska vi tillbringa i Örkelljunga hos Anders pappa som fyllde år igår. Idag bjuds det på middag och det är ju alltid trevligt!
Ärligt är härligt!
Ärligt talat är det rätt skönt med vindstilla oxå, men inte i längden...
Folk verkar ofta ha helt vindstilla liv....allt är så perfekt att man knappt vågar andas. Fina välkammade barn och putsade fasader på huset. Gräsmattan är klippt och sminket sitter perfekt. Ibland blir jag avundsjuk. Men så rister jag på huvudet och undrar hur det går till. Ni perfekta människor; Hur många timmar har ni på era dygn? Är ni verkligen alltid sådär pigga och käcka som det ser ut? Gråter ni och sliter ert hår när ingen ser på?
Varför städar vi våra hem när det ska komma gäster? Varför sminkar vi oss innan vi går ut? Varför förmanar vi barnen innan släktkalaset? Varför är vi så duktiga på att hålla fasaden fläckfri utåt? Vi smusslar och vi smyger...Vad ska grannarna säga? Som det kommer snackas här i byn... Nej, det är bäst att vi putsar på det som är perfekt och skyndar oss att smussla undan det där andra vi skäms för. Det finns ju ingen annan som har det som vi. Bäst vi låtsas att vi har det som dom andra!
Det är pinsamt att erkänna att man har problem i äktenskapet (folk skiljer sig ju bara rätt vad det är utan att ha gett minsta sken av ens en enda meningsskiljaktighet!), att man har barn som hittar på dumheter och lockar andra barn att följa med på upptåget (mina änglar blev ju faktiskt lockade av grannens skitungar!). Det är också pinsamt att erkänna dammtussarna under sängen och de staplade högarna av skräp i källaren (istället så pekar man på grannen som inte tagit in sin pool sen i somras...vilket fördärv!) Pinsamt att inte vara perfekt!
Jag är väl lite pinsam, för jag skiter i vilket. Ta mig som jag är eller skit i mig. Jag är inte perfekt och jag lever inte ett perfekt liv, men jag är lycklig ändå. Faktiskt! Trots att det kanske inte verkar så alltid här i bloggen...Jag bloggar om det som faller mig in för stunden. Vet inte vem jag bloggar för egentligen...tror jag bloggar för framtiden. För mig själv. Vill få ur mig allt det där som bubblar inombords. Sånt jag pratar med Anders och mina vänner om, men som ändå känns skönt att skriva om. Hoppas att någon känner igen sig i något och känner sig trygg med att vi iallafall är två som känner så här. Jaha, vad vill jag få ut av detta då? Jo, att det är skitkul att ni är så många som läser...men ta det för vad det är...en vanlig jävla blogg! :-)
Raindrops keep fallin on my head...
Är det värt att skälla på barnen för att klockan går snabbare än jag vill?
Är det värt att slita på vagnen i ösregn och motvind?
Är det värt det bara för två ynka timmar på dagis (egentligen tre...men en försvinner på vägen)?
....Nu gäller det att jag sätter igång med städandet om jag ska hinna börja innan det är dags att gå igen!
JÄVLA SNÅLA PERSTORPS KOMMUN!!! Var tog det anpassningsbara dagiset vägen?????
My oh my....what a night!
Shit vilken jävla natt... Oj, knappt jag vill skriva om den ens! Inatt har jag inte sovit mycket alls. EXTREMT trött har jag varit, men det hjälps inte när man tagit på sig jobbet som mamma. Inatt har jag haft en sjuk bebis...och en sjuk bebis betyder en ledsen bebis. En ledsen bebis betyder i sin tur en frustrerad mamma. En frustrerad mamma blir emellanåt så frustrerad att hon blir nästan arg på sin bebis när den bara skriker. En sjuk bebis är det ju synd om...men i nattens mörker tycker mamman nästan mer synd om sig själv. Nu är den här jävla natten över iallafall....och nu sover den lille bebisen med. Tyvärr kan inte jag göra det...för nu är här fem stycken pigga barn som sovit hela natten och inte alls märkt av den där gälla lilla rösten som skar genom natten här. Det är bara i mitt huvud det ekar fortfarande.
Fem pigga barn, varav bara tre av dom är mina. Två är lånade. Bella och Loke ville sova över. Klart dom kan få det. Här är ändå kaos...mer kan det inte bli...känns det som. Matteus var så lycklig här igårkväll när han förstod att dom skulle sova här. Så lycklig att han i sin iver välte ut Cocca Colan i glasen...mer än en gång, mer än två gånger oxå. Som mamma biter man ihop, ler och torkar upp. Det viktigaste är att barnen är lyckliga. Lyckliga det var dom iallafall, med chips, godis och ostbågar i mängder + Bee Movie på projektorn.
Idag är en ny dag med nya möjligheter. Jag ska börja den med att röja upp i köket och servera lite frukost. Hampus ska få sitta här ett tag på internet och spela Club Penguin. Sen får vi se vad som händer. En sak är iallafall säker, ikväll ska ungarna lägga sig tidigt och jag ska ha lite egen myskväll. Mycket bra på Tv:n ikväll ju....först "Ensam Mamma söker" och sen börjar "Sanningens Ögonblick" igen. Det programmet älskar jag, kul när folk gör bort sig ju! ;-)
Rising sun, sinking blogg
Har kommit in i en svacka där det inte känns inspirerande att skriva mer.
Jag har ju saker att skriva om, vet bara inte hur jag ska få ur mig dom....känner mig ordlös...inte tanklös...bara ordlös.
Ska dock försöka skriva några ord om tiden som gått här nu.
Den senaste tiden har varit stormig och känslomässigt jobbig. Det har varit mycket. Det är när det blir sådär mycket som jag slår på min autopilot och bara gör det där som måste göras. Jag satsar på att överleva dagen. Tankarna snurrar men jag vill inte ta in dom. Vill inte tänka på sånt som gör ont. Sånt som kan få mig att falla...
Faller jag så faller alla. Så känns det ibland.
Ibland känns livet som en prövning, ett sätt att sålla agnarna från vetet. Det som inte knäcker en, det stärker en. Vilka knäcks och vilka växer sig starkare? Jag vill fortsätta vara den där starka jag alltid varit, men även jag tycker det är tufft ibland. Det känns som att man håller på att knäckas...men då gäller det att påminna sig själv. Jag är den starka. Jag är envisare än livet. Mig kan ingen knäcka. Det gäller att sätta fokus på ljusare tider, för dom kommer. Det vet jag!
Efter regn kommer solsken....det ska bli skönt...det behöver vi nu. En värmande, strålande sol på en klar och molnfri himmel. Ny energi. Livsenergi.
kAoS
Sätt igång den här låten...höj musiken...kom igen....ännu mer!
Blunda...dansa...dansa som om ditt liv stod på spel.
Det är befriande....både för stora & små!
Johnny Morgan
http://www.caller.com/news/2008/oct/27/man-flew-sweden-meet-16-year-old-girl/
Hur fan kunde det bli såhär???
Vi har så många frågor och så lite svar....
Läser du detta och vill visa ditt stöd så skriv en liten hälsning till honom vetja!
Han mår allt annat än bra nu...
Ett ord kan värma och skänka hopp!
Antingen släpper du in det genom vår brevlåda, så vidarbefordrar vi det
....eller så skickar du det direkt till honom på adressen;
JONNY JAKOBSSON
SID10152185
P.O BOX 1529
CORPUS CHRISTI
TEXAS
78403-1529
Doku-såpa
Ett annat försigkommet barn är Saras lille Loke, 4 år. Igår frågade han sin mamma vem han fick gifta sig med...vem du vill svarade hon. -Då vill jag gifta mig med Fia, för hon gör så god kladdekaka! Hahaha.... Ni vet, vägen till mannens hjärta går genom magen va? ;-) Tack Loke, du värmde mitt hjärta!!
....Annars känns allt sådär lite surrealistiskt och konstigt. Vad är det för karusell vi stigit på? Känns som att vi vandrar rundor i lustiga huset med skräckblandad nyfikenhet. Runt varje hörn väntar en överraskning som skrämmer slag på en men ändå fortsätter man att gå för att se vad som finns runt nästa hörn. Vad är upp och vad är ner? Snart vet vi inte själva... Väntar bara på att någon ska hoppa upp med ett flin och skrika : Smile you´re on Candid Camera!
Sakta vaknar hon till liv...
Idag känns det rätt knäckande när man ser sig omkring på förödelsen...men sakta men säkert börjar livsgnistan ändå att återvända. Efter ett bad, två koppar té och en ugnsvarm baguette så börjar energin sakta men säkert att återvända. Nu ska hon snart resa på sig och försöka återskapa någon slags ordning här. Ikväll väntar tvättstugan på ett GIGANTISKT ENORMT tvättberg!
Försöker du knäcka mig?
...och jag ska erkänna! Det börjar kännas som "To Much to handle" nu snart...jag närmar mig bristningsgränsen!
*I söndags tog någon tvättstugenyckeln, vilket innebar att jag inte kunde tvätta, vilket i sin tur innebär att kläderna och handdukarna är nästan slut här hemma. ALLT är i tvätten!
*Igår drog banken våra sista 400:- som en avgift för internetbanken och våra Visa-kort. Idioter! Kunde dom inte dragit den avgiften en månad när vi hade pengar?
*Jag har ont i mina visdoms-tänder!
*3 av 4 barn har nu fått maginfluensa vilket innebär att jag varit uppe och bäddat rent i vår bäddsoffa två gånger i natt efter att dom missat spannen. Nu är alla sängkläder snart oxå i tvätten!
Hmmmm...
Ska det vara så här i fortsättningen nu??
Här sitter jag återigen med en pigg och glad liten bebis, klockan 04.20. Hur jävla roligt är detta? Att han vaknat varje morgon klockan 05.00 den senaste tiden har jag väl kunnat stå ut med...men detta känns lite överdrivet!!! Suck.... Hur många normala människor går upp klockan 04,00 om morgnarna...när dom inte jobbar?? Det är väl jag, Julius och de dementa på Österbo kan jag tänka mig. Underbart....
Igår flyttade jag, Camilla och Mange en hel lägenhet + ett halvt vindsförråd på 4 timmar. Jäklar vad vi slet! Det rök om stackars Mange på riktigt när svetten dunstade mot regnet...hahaha, såg rätt roligt ut! Han var ju tyvärr ensam kille och fick därför givetvis dra det tyngsta lasset. Men jag och Camilla gjorde inte så illa ifrån oss heller...det känns dock i ryggen idag!
Sen fick jag reda på en väldigt tråkig sak oxå. Ännu ett par i vår bekantskapskrets ska nu gå ifrån varanda efter många år tillsammans och två små barn. :-( Inte kul alls att höra. Blir så ledsen varje gång jag hör sånt, inte många som orkar hela vägen genom småbarnsåren...Det är tufft! Många är dom gånger jag trott att det varit slutet för mig och Anders oxå, men på någotvis har vi ändå alltid lyckats vända på leken och hitta dom små ljusglimtarna igen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte ska behöva gå så långt för oss. Men i jul kommer tankarna gå till dom som har det jobbigt...läser du detta gumman så hoppas jag att du vet att jag finns här närhelst du behöver mig!
Vintertid
Efter detta kom där en ännu längre svordoms-ramsa, men den delger jag inte er! Men ni kan förstå min frustration va!? Idioter som inte hänger tillbaka nyckeln efter sig! Hade jag vetat vilka det var så hade jag bankat in dörren hos dem!!! Kan ju inte ringa vaktmästaren heller så tidigt en söndagsmorgon...min tvätttid börjar ju egentligen inte förrän kl.07.00
Fick alltså bära upp skittvätten igen (Ni anar inte hur mycket!!! Min enorma tvättsäck + en sopsäck + två ikeakassar = MYCKET tvätt = Tung tvätt!) och asa med mig mina två fortfarande pigga och busiga små söner.
Däruppe sätter jag mig framför datorn och blir påmind om att det är vintertid nu...dags att dra tillbaka klockan...den är alltså bara 04.30...och här sitter jag och har inget för mig mer än att snurra rundor på nätet. Tvättat lär det ju inte bli idag iallafall...däremot lär det bli en LÅNG dag! Ungarna sitter i badet och sjunger, dom bryr sig inte om vad klockan är! Kanske skulle gå in och bada en sväng med dom...kan en del roliga sånger jag med! ;-)
Halloween
Igårkväll var min egen lille Hampus på fest, dock en väldigt oskyldig fest än så länge...men man känner den tiden nalkas! Han var på disco, lågstadie-disco med Halloween-tema. Vi var på Väla innan för att köpa en passande dräkt (har ju många hemma, men dom dög inte...han ville vara riktigt läskig!) men jäklar vad utsålt det var...måste vara många ungar som skulle på Halloween-fest i dagarna. Det enda vi hittade i hans storlek var Batman och Liemannen, som tur var så dög det att vara Liemannen. Så här söt/läskiga var han och Robin innan jag skjutsade dom till discot.
Igår när vi ändå var på Väla så passade jag på att gå in på H&M och göra av med mitt presentkort jag fått på 1000:-, det kom väl till pass nu när vi har så kass med pengar. Köpte termobyxor och tjock jacka till Hampus, samt mössa och tossor till Julius (urgulliga sådana som förvandlade honom till en liten nallebjörn!) och vantar till alla...och ett par tuffa tröjor på rean. Så nu slipper jag gå rundor och asa på det tunga kortet! Lätt fånget, lätt förgånget! ;-) Om du läser detta Annie, så hälsa och tacka din mams igen! Sen var vi en sväng på Ikea oxå och där hittar man ju alltid lite bra att ha! Köpte bland annat lite som ska vara till Linus rum när det blir färdigt och så köpte jag en vägghylla till vardagrummet där vi kan sätta dvd-spelaren och de andra tekniska prylarna (Bla. vårt Wii som kommer snart!!! ...duktiga Hampus nådde sitt mål med jultidningarna!)
Jaha...vad händer idag då? Jo, snart är det simskola och innan dess ska vi käka frukost och hämta Anders mormor som ville följa med idag...hon skulle koka RIKTIGT kaffe och ta med sig...hahaha...inte många som gillar Anders pulverkaffe! ;-) Sen efter det har jag lovat att bjuda Sara, Glenn och barnen på middag. Funderar bara på vad jag ska bjuda på!?? Hmmm...vi kommer nog på någonting om vi slår våra kloka huvunden ihop. Hahaha...kloka....vardå??
Imorgon har jag date med tvättstugan igen, härligt!!! Man skulle ju kunna tro att jag ÄLSKAR att tvätta...så ofta som jag gör det! ....Eller att jag har en ÄLSKARE i tvättstugan, som Anders undrade en dag när det tog en väldig tid! :-) Sen efter det så kommer Nina hit och klipper barnen, det behövs, dom blir långhåriga och odrägliga på ingen tid alls. Man tycker ju det kan räcka med att dom är odrägliga! Eller hur?? Och sen ska jag hjälpa Camilla att flytta på eftermiddagen. It´s gonna be a lovely day! Eller nåt....
Uppvaknande!
-Pang! Där kastades jag in i en annan verklighet!
Jag kastades in i Harpasione´s verklighet. En kvinna, precis som jag....men med den stora skillnaden att hon har en dödlig sjukdom. Hon har ALS. För henne är inte allt självklart längre. Hon lever i den hårda verkligheten, hon tar inget för givet längre...så som jag gör ibland. Man klagar på småsaker. Man glömmer vad man har. Man tittar efter andra och undrar om gräset är grönare för dem. Man traskar på i sin vardag och tar saker och ting för givet. Så här är det och så kommer det vara i morgon med. Men så är det inte. Så funkar inte livet. Imorgon är en annan dag. Då är jag kanske inte den jag är idag...och du är inte du...och vi lever i en annan verklighet. Morgondagens verklighet.
Glöm ALDRIG bort att vara tacksam för det du har!
Hör du det Sofia du Hane?????
Nu har jag precis tagit en lång promenad med min lille minsting i vagnen, vi har lämnat de två lite större på dagis och vi har varit nere i byn en runda. Handlade ingredienser till att göra Skånsk kalops i eftermiddag...det är gott det!! Sen köpte jag vävlim och nya roller-set, så nu ska jag j-vlar bruka allvar med renorverandet, jag ska ta tag i Linus rum och göra det färdigt så han har det fint till jul. Han ska få sitt rymdrum nu....det är f-n på tiden...han har verkligen väntat tillräckligt länge nu!! Så pratade jag lite med Anders mormor och lite med städerskan på Ica...ännu en tankeställare där. Vissa verkligheter är inte så roliga. Jag är glad att jag har min verklighet här...en lat gubbe och fyra odrägliga barn...men jag älskar dem så ofantligt mycket att det gör ont när jag tänker på att man kan mista dom....och jag älskar livet...trots att det känns tufft ibland så finns det inget härligare än livet själv!!
Ps. Gå ner och klicka på volymknappen uppe i vänstra hörnet på Slideshowen under rubriken Helgen...så får ni höra Tracy Chapmans fina stämma ett tag istället! :-) Kram till er som läser!
Ångest
*Faktumet att jag inte givit min bebis några Ad-droppar alls nästan (dom ska man ju ge VARJE dag! Jag har givit honom det MAX fem ggr. under fem månader...)
*Att jag är så jäkla lat med att fixa iordning korten och sätta dem i album!!! Har oframkallade foton sen sommaren-06 och framkallade men osorterade kort sen våren-01!!!
*Att vi inte brukar allvar med månadssparandet till barnen...hoppar över månad efter månad. Fast iofs. så hade vi kanske ändå blivit av med våra investeringar nu under finanskrisen!? Har vi förresten kanske redan blivit av med pengar?
*Nu får jag ångest över att jag inte vet hur man kollar saldot på vårt fond-sparkonto...
*Jag får ångest över att det snart är jul, då känner jag pressen att prestera mera hela tiden!
*Den största källan till min ångest just nu är dock att mitt och Anders förhållande är nere i en så djup svacka att inget är roligt längre. Vi lever i skilda världar!
*Extra ångestframkallande är oxå att den nya expansionen till WoW, "Wrath of the Litchking" släpps i början på november...då kommer vi VERKLIGEN att leva i skilda världar! Han i sin "WoW-värld" och jag i min "Mamma-värld"....
Höst-snor
Första riktiga höstförkylningen för i år har gjort sin entré....det lär ju dock inte vara den sista!
Gårdagen var dock rätt mysig ändå, då käkade vi pizza, drack Cocca Cola och glodde på Idol...jag tror min favorit är den pigga lilla tjejen vid namn Alice. Hon är rätt cool. Sen somnade ungarna en efter en och jag satt ensam kvar vid godiskålen som vanligt...
Nu ska jag ta mina barn i kragen innan dom slår ihjäl varandra och servera lite frukost!
Det är tuffa tider...
...och vaknade igen efter ca. 10 minuter. Samma procedur igen alltså....provar ge honom lite tutte...provar med nappen istället...slutar med att jag får banka honom i rumpan tills han somnar. Sen tog vi om den här proceduren igen och igen och igen...säkert sjuttioelva gånger! Nån gång vid 02.30 var både han och jag så utmattade att vi föll i djup sömn. För min del varde den sjupa sömnen bara i 2½timme för jag hade ställt klockan på 05.00. Fredag morgon och tvättedag...vilket innebär att jag som har så mycket tvätt varje gång måste börja ett par timmar innan min tvätt-tid egentligen börjar...bara för att hinna bli färdig och få allt torrt till 12.00 då nästa stackare står på tur med sitt tvättlass...
Även den nästminste sonen har tillråga på allt drabbats av denna förkylning och hade feber när han vaknade i morse vilket innebär att både han och den näst-äldste sonen fick stanna hemma från dagis idag. Eftersom dom går på samma dagis och jag inte har någon bil hemma idag så går jag inte och lämnar den ene med den andre febrig i vagnen. Nu när klockan är halv tio på förmiddagen så märks det dock inget av dom där förkylningarna. Här är "High Life" igen....det byggs kojor och leks monster för fullt...på en väldig ljudnivå!
En aktiv förälder = Jag ???
Enligt den här kursens syn på det hela så finns det tre stycken föräldra-stilar, "Den Auktoritära", "Den Eftergivna" och "Den Aktiva"...för tillfället känns det som att jag och Anders mest passar in bland "Dom Eftergivna". Hemma hos oss är det lite VillaVillerKulla varje dag. Här leks det "Inte-Röra-Golv" i vardagsrummet, Kuddkrig utspelas med hela hemmet som slagfält och det dricks Cocca Cola och äts glass så fort vi blir sugna på det. Lördagsgodis existerar inte hos oss, då äter vi bara lite mer än vanligt. I stort sett kan jag inte komma på så många "VuxenRegler" vi har här hemma? Kan bero på att varken jag eller Anders känner oss särskilt vuxna?! När blir man vuxen egentligen?? Är det när man anammar alla regler om hur saker och ting ska vara? Jag är väl lite Hippie-light på det området, vill inte anpassa mig till ledet, säga saker som väntas av mig och göra saker man borde göra. Jag går hellre på känsla...Känns detta bra? Hur känns det för han/hon? Detta för jag nog ofta över på mina barn oxå...vill att saker och ting ska kännas bra för dom. Vill bemöta deras känslor med respekt. Ibland får dom nog styra och ställa lite för mycket i vårt hem...
Mmm...det är svårt det där med föräldraskapet...alla vill vi ju våra barns bästa...sen ska vi bara lista ut VAD som är det bästa. Det bästa i mina ögon kanske är det sämsta i dina...och tvärtom?! Viktigt är nog iallafall att man stannar upp då och då och reflekterar kring ämnet. Att man är öppen för nya infallsvinklar och att man låter sig inspireras av andras tankar och idéer. Att man vägrar se sig själv som perfekt helt enkelt!!!
Jag är iallafall allt annat än perfekt....idag var jag så operfekt att jag kom en halv timme försent till dagis i morse med barnen, stressade upp på "Familjens Hus" ändå i duggregnet med Julius för att vara med på Babycafé. Där fikade alla mammorna med sina bebisar och gav dem små perfek tillagade grötportioner...alla utom jag som drack en kopp te själv utan tanke på min smackande lille bebis. Sen stressade jag, kissnödig tillbaka till dagis (endast fem minuter sen!) och släpade mig och barnen hem i ösregnet. Svängde inom "Kinesen" och köpte lingon till "Mellanmåls-gröten" jag skulle laga därhemma. Sen är jag så kissnödig när jag ska dra den tunga vagnen uppför trapporna att jag tappar greppet och skumpar till alltihop så att lingonburken far i marken och krossas mot stentrappan! Ett riktigt -"Halleluhja-moment"!!!
Klarade mig dock på håret från att kissa ner mig själv, torkade upp den j-vla lingonen och gick ner och köpte en ny burk. Tur då att man har "nästan-perfekta-ungar" som kan konsten att skärpa till sig när mamma närmar sig sammanbrott!