Tunt med inlägg!
Ja jag märker att det blivit lite tunt med inlägg här på sista tiden...det märks för min statistik-kurva börjar dala...ni börjar tröttna på mig när jag är så här disträ och trist. Min tanke med bloggen var ju minst ett inlägg om dagen...både för att skriva av mig lite och för att hålla igång tempot så att bloggen speglar mitt liv...fartfyllt och händelserikt kantat av kaos och kärlek. Nu har bloggen mer blivit en sådandär långtråkig film med alldeles för många och långa reklam-avbrott. Men än en gång får jag skylla på Anders...han är pappa-ledig den här veckan och då kommer vi andra i familjen inte åt datorn...
t.om. nu när jag sitter här gör han narr av mig och mitt bloggande...bara för att han vill ha platsen!
...därför ska jag blogga riktigt länge idag...hahaha....
Jaha, vad har nu hänt de sista dagarna? Allt och inget känns det som. Anders har som sagt varit ledig och därför har jag hunnit ikapp lite med hemmet. Här är så pass röjt på vardagsrums-golvet att Julius med lätthet kan ratta sin gåstol. Han har blivit riktigt duktig på att styra den nu...springer nästan emellanåt och svänger av i exakt rätt ögonblick innan man tror att han ska krocka! Innan gick han bara åt ett håll tills det tog stopp och sen gnällde han tills man kom och vände på honom...hahaha....men nu har han fått riktigt grepp om hur man ska göra.
Igår var Jennica här och hälsade på med sin stora runda mysmage...försökte förklara för Matteus att där är en bebis i Jennicas mage...så tittade han på henne...Sen sa han -"Jag titta!" ... och så drog han ner tröjan på henne...hahaha...han är för härlig. Tror inte han minns när jag hade Julius i min mage!? Dom har väl inte så långt minne när dom är 2 år? Iallafall så verkade han inte koppla hur det hela låg till...och vem gör egentligen det? Det är ju ett lika stort mirakel varje gång det sker...att en ny människa blir till. Livets under!
Så plockade jag upp den där kassen med flick-bebis-kläder som stått i källaren sen jag var gravid med Matteus och en av mina vänner var så bombsäker på att han skulle bli en flicka att hon gav mig en kasse kläder som hennes flicka växt ur. Så blev han ju en pojke...och även Julius blev en pojke...så nu kände jag att det var dags att göra mig av med den där kassen! Jennika vet ju att hon väntar en liten flicka så där kommer kläderna iallafall att komma till användning!
Förstår egentligen inte det där med att alla så bestämt tror att om man redan har två pojkar så vill man självklart ha en liten flicka!?? Varför det?? Varför måste han ha en av varje "sort"? Är det inte unika individer ändå, bara för att dom är av samma kön? Jag har aldrig haft den där höga önskan om att få en flicka...men det vågar man knappt säga...för då tror folk att man bara intalar sig det för att dölja sorgen!? Minns med förundran den där kommentaren jag fick av en kvinna då jag kom hem med Matteus till hans två storebrödrar;
-"Vad blev det?"
-"En lillbror!"
-"Åhh vad synd...men nästa gång får ni en tös!"
-"Vaaa?"
Jag bara stod och gapade...Vad hände med "Grattis!" ?? Jag är så glad och stolt över mitt lilla grabbgäng...skulle inte byta dom mot alla prinsessor i hela världen! Förresten är jag allergisk mot prinsessor....hade jag fått en flicka så hade hon nog blivit en väldigt kaxig och kavat liten tjej med mycket skinn på näsan, trassel i håret och skit på knäna!
t.om. nu när jag sitter här gör han narr av mig och mitt bloggande...bara för att han vill ha platsen!
...därför ska jag blogga riktigt länge idag...hahaha....
Jaha, vad har nu hänt de sista dagarna? Allt och inget känns det som. Anders har som sagt varit ledig och därför har jag hunnit ikapp lite med hemmet. Här är så pass röjt på vardagsrums-golvet att Julius med lätthet kan ratta sin gåstol. Han har blivit riktigt duktig på att styra den nu...springer nästan emellanåt och svänger av i exakt rätt ögonblick innan man tror att han ska krocka! Innan gick han bara åt ett håll tills det tog stopp och sen gnällde han tills man kom och vände på honom...hahaha....men nu har han fått riktigt grepp om hur man ska göra.
Igår var Jennica här och hälsade på med sin stora runda mysmage...försökte förklara för Matteus att där är en bebis i Jennicas mage...så tittade han på henne...Sen sa han -"Jag titta!" ... och så drog han ner tröjan på henne...hahaha...han är för härlig. Tror inte han minns när jag hade Julius i min mage!? Dom har väl inte så långt minne när dom är 2 år? Iallafall så verkade han inte koppla hur det hela låg till...och vem gör egentligen det? Det är ju ett lika stort mirakel varje gång det sker...att en ny människa blir till. Livets under!
Så plockade jag upp den där kassen med flick-bebis-kläder som stått i källaren sen jag var gravid med Matteus och en av mina vänner var så bombsäker på att han skulle bli en flicka att hon gav mig en kasse kläder som hennes flicka växt ur. Så blev han ju en pojke...och även Julius blev en pojke...så nu kände jag att det var dags att göra mig av med den där kassen! Jennika vet ju att hon väntar en liten flicka så där kommer kläderna iallafall att komma till användning!
Förstår egentligen inte det där med att alla så bestämt tror att om man redan har två pojkar så vill man självklart ha en liten flicka!?? Varför det?? Varför måste han ha en av varje "sort"? Är det inte unika individer ändå, bara för att dom är av samma kön? Jag har aldrig haft den där höga önskan om att få en flicka...men det vågar man knappt säga...för då tror folk att man bara intalar sig det för att dölja sorgen!? Minns med förundran den där kommentaren jag fick av en kvinna då jag kom hem med Matteus till hans två storebrödrar;
-"Vad blev det?"
-"En lillbror!"
-"Åhh vad synd...men nästa gång får ni en tös!"
-"Vaaa?"
Jag bara stod och gapade...Vad hände med "Grattis!" ?? Jag är så glad och stolt över mitt lilla grabbgäng...skulle inte byta dom mot alla prinsessor i hela världen! Förresten är jag allergisk mot prinsessor....hade jag fått en flicka så hade hon nog blivit en väldigt kaxig och kavat liten tjej med mycket skinn på näsan, trassel i håret och skit på knäna!
Kommentarer
Trackback
