ettlitetgrabbgang

Jag blir så besviken på mig själv att jag inte kan bruka allvar med bloggandet...men jag är ju så kass på att hålla kvar i rutiner och följa mönster (även om det är jag själv som ritat upp dem!) Otaliga är dem gånger jag börjat att skriva dagbok, gått in för det med liv och lust...och sen efter ett par veckor har det bara sinat ut i sanden. :-(

Min mamma skrev dagbok när jag var yngre, hon skrev om väder och vind, vad som hade hänt under dagen och så vidare, tyvärr skrev hon inte så mycket om sina känslor....det hade hon nog behövt egentligen! Kan inte ha varit lätt att leva med en sjukdom som hon visste skulle bli hennes död och så en dotter på det...som hon visste att hon inte skulle få se växa upp. Jag gillar att läsa hennes dagböcker, att läsa om vår vardag där för längesedan, att bli påmind om sådant jag glömt. Det är värdefullt för mig som inte har någon att prata med minnena om...men ännu mer värdefullt hade det varit att få tillgång till hennes innersta tankar och känslor...det hade fört mig närmare henne på något sätt.

Detta är kanske en stor anledning till att jag så gärna vill bruka allvar med mitt eget skrivande...jag vill lämna ett spår av mig själv. Jag vill lämna ett fotspår i sanden, ett fingeravtryck...jag vill dela med mig av mina tankar, känslor och upplevelser...jag vill dela med mig av mitt liv. I längden vill jag finnas kvar för mina barn den dagen jag inte finns mer. Kroppen förtvinar men själen består!

Går det att spara en blogg man skrivit i "cyberspace" på skiva förresten?? Någon som vet?

De senaste dagarna som gått har jag tagit varje tillfälle jag fått till att läsa i min nya bok om "Feng Shui"....ojojoj vad spännande! Egentligen är det mesta jag läser bara en bekräftelse på att det jag redan känt är sant...men det är så häftigt!! Vill bara komma igång och röja och rensa här hemma. Funderar på om jag ska hyra lokalen under oss och dra igång en stor loppis på överflödiga saker. Det är så mycket här hemma som jag inte vill ha, saker som ger mig dåliga vibbar...oanvända skitsaker som bara tar plats. Skulle nog kunna dra ihop en halv container med skit att kasta och en hel loppis med skit att sälja. Tyvärr bor jag ihop med med min raka motsats, en karl som vill spara på ALLT! "Det kan vara bra att ha kvar" "Det är ju onödigt att kasta, lägg undan det istället..." "Dom ska jag ha kvar!" "Varför ska du ge bort den, den kan vi väl ha själva!" ....och så kan han fortsätta i evigheter!!! *suck*

Nej, jag får se till att röja lite mer när han är på jobbet. Hoppas bara att han får behålla jobbet, tydligen är företaget han jobbar på mitt uppe i en ekonomisk kris. Dom har inga ordrar och de anställda har därmed inget att göra...I onsdags hade dom hållt ett krismöte och varslat om kommande uppsägningar. Det gör lite ont i magen. Anders lugnade mig dock med att principen "Sist in - Först ut" gäller och då är han nog rätt säker....men man vet aldrig. Rätt vad det är slår dom ihop hela fabriken och flyttar den till Danmark! Jag undrar hur vi hade klarat oss om Anders hade behövt söka A-kassa...vill inte veta! Jag önskar att han hade hittat ett jobb han hade trivts med isåfall...för det här jobbet han har ger oss ingenting mer än ekonomisk trygghet. (Det är ju dock inte så lite egentligen!)

Nu ska jag ta tag i vårt hem, sen är det dags att hämta de små på dagis och därefter ska vi styra stegen mot byn. Måste in på banken och fixa betalningsdosan som har blivit blockerad för säkert femte gången pågrund av att ungarna tryckt på den och lekt med den. Börjar bli pinsamt det där bankärendet nu...och så måste jag byta kod varje gång...och komma ihåg den nya...hrmmm...vårt liv i ett nötskal!