Lugnet har sänkt sig...
Japp, familjen du Hanes hem är sig inte likt idag...här är så tyst och lugnt att grannarna nog börjar bli oroliga. Inte ett duns eller pang eller slam nånstans...inte några plötsliga illvrål eller gapskratt heller...ingen som gråter och ingen som pladdrar i takt med auktionsutroparna...endast lite lugn mysmusik och små gurglande ljud från familjens minsting. Alla de större barnen är utlånade! :-D Farmor har lånat Hampus och Farfar & Ingrid har lånat Linus och Matteus. Så här lugnt har här inte varit på 7½ år!!! Denna pausen var välbehövlig!
För 7 år sedan hade vi bara ett barn...men inte ens då var här så lugnt eftersom vår käre lille Hampus var en väldigt krävande liten bebis...eller hade han bara väldigt osäkra och manipulerbara nybörjar-föräldrar..? Iallafall så styrde han vårt hem med en järnhand (...eller järnröst..?) från första dagen vi kom hem från BB.
Hampus var ingen bebis som sov som alla andra bebisar gör...det märkte vi snabbt. Sov han så gjorde han det bäst i famnen på sin mamma eller pappa...helst hos mamma för då kunde han ju ha tutten i munnen samtidigt! Korkad var den som ens försökte lägga ner honom (det var då järnrösten kom fram!) Han låg alltså där i famnen på någon av oss alltid...ville vi äta, duscha, diska eller plocka undan så fick vi turas om att hålla honom. Även när han var vaken styrde han och ställde med oss, inte gick det an att han bara skulle ligga/sitta lugnt i knät och mysa...nej, honom skulle man bära, gunga och flyga flygplan med (annars kom den där järnrösten fram igen!) Många mil var dem man gick med honom på armen....hahaha...tur att han var vår förste så vi inte visste bättre! I dagsläget hade man kanske gett diagnosen...kolik...?
Efterföljande bebisar har blivit mycket tryggare, lugnare och nöjdare....annars hade vi nog inte skaffat så många! ;-) Dom har dock tagit igen det i takt med att dom blivit äldre! Då Hampus utvecklats från en skrik-bebis till en lugn (nåja...nu jämför vi inte med andras barn!) och mysig liten kille så har de andra två (Linus & Matteus) gått från att vara lugna och mysiga små bebisar till att ha blivit extremt högljudda och överenergiska små busfrön! Vad det blir av Julius vill jag inte ens tänka på....jag hoppas att iallafall någon av de andra har lugnat sig när han kommer igång! Men än så länge så är han iallafall väldigt lugn, mysig och gurglande. Som vi ska njuta av denna dagen han och jag! :-)
En del passa-på-när-här-är-lugnt-sysslor har jag dock planerat;
*Städa ungarnas rum (vilket inte blev gjort sist jag skrev det!)
*Baka kanelbullar
*Plocka undan i vardags/sov-rummet (ja...vi sover i vardagsrummet!)
*Dammsuga & tvätta golv
Får se hur pass bra karaktär jag har...det hela kan sluta med att jag njuter så pass mycket att jag myser halva da´n med Julius i soffan och sitter här halva da´n...så kommer barnen hem tidigare än beräknat och jag får INGENTING gjort! Det ska jag passa mig för....bäst jag ropar på "Mamma Struktur"! ;-)
För 7 år sedan hade vi bara ett barn...men inte ens då var här så lugnt eftersom vår käre lille Hampus var en väldigt krävande liten bebis...eller hade han bara väldigt osäkra och manipulerbara nybörjar-föräldrar..? Iallafall så styrde han vårt hem med en järnhand (...eller järnröst..?) från första dagen vi kom hem från BB.
Hampus var ingen bebis som sov som alla andra bebisar gör...det märkte vi snabbt. Sov han så gjorde han det bäst i famnen på sin mamma eller pappa...helst hos mamma för då kunde han ju ha tutten i munnen samtidigt! Korkad var den som ens försökte lägga ner honom (det var då järnrösten kom fram!) Han låg alltså där i famnen på någon av oss alltid...ville vi äta, duscha, diska eller plocka undan så fick vi turas om att hålla honom. Även när han var vaken styrde han och ställde med oss, inte gick det an att han bara skulle ligga/sitta lugnt i knät och mysa...nej, honom skulle man bära, gunga och flyga flygplan med (annars kom den där järnrösten fram igen!) Många mil var dem man gick med honom på armen....hahaha...tur att han var vår förste så vi inte visste bättre! I dagsläget hade man kanske gett diagnosen...kolik...?
Efterföljande bebisar har blivit mycket tryggare, lugnare och nöjdare....annars hade vi nog inte skaffat så många! ;-) Dom har dock tagit igen det i takt med att dom blivit äldre! Då Hampus utvecklats från en skrik-bebis till en lugn (nåja...nu jämför vi inte med andras barn!) och mysig liten kille så har de andra två (Linus & Matteus) gått från att vara lugna och mysiga små bebisar till att ha blivit extremt högljudda och överenergiska små busfrön! Vad det blir av Julius vill jag inte ens tänka på....jag hoppas att iallafall någon av de andra har lugnat sig när han kommer igång! Men än så länge så är han iallafall väldigt lugn, mysig och gurglande. Som vi ska njuta av denna dagen han och jag! :-)
En del passa-på-när-här-är-lugnt-sysslor har jag dock planerat;
*Städa ungarnas rum (vilket inte blev gjort sist jag skrev det!)
*Baka kanelbullar
*Plocka undan i vardags/sov-rummet (ja...vi sover i vardagsrummet!)
*Dammsuga & tvätta golv
Får se hur pass bra karaktär jag har...det hela kan sluta med att jag njuter så pass mycket att jag myser halva da´n med Julius i soffan och sitter här halva da´n...så kommer barnen hem tidigare än beräknat och jag får INGENTING gjort! Det ska jag passa mig för....bäst jag ropar på "Mamma Struktur"! ;-)
Kommentarer
Trackback
