ettlitetgrabbgang

Jag har ett problem...problemet är min ena lille sons humör. Det är Linus vi talar om...han har ett så fruktansvärt ombytligt humör att man ibland står helt handfallen! En känslokille....till max...är han glad så är han GLAD och är han arg så är han ARG!!!!! ...och det skiftar på fem röda sekunder! Det tar på krafterna att hänga med i hans svängar ska jag be att få tala om. Självklart måste det ju vara jobbigt även för honom...
Imorse till exempel så var allt frid och fröjd ända tills vi skulle gå till dagis...då bad jag honom att ta på jackan för att det är lite kyligt idag...mmm...-Var är den j-la jackan då? -Jag vet inte Linus, du får kolla själv...Så började han kasta rundor på saker i hallen...-Aaahh, jag hittar inte den j-la jackan (ja...han svär mycket när han är arg!) Så kom vi på att den säkert ligger kvar i bilen sen igår och pappa har bilen på jobbet idag...-Du får ta jeansjackan istället...-Ok, inga protester....men sen tog han vintermössan och jag bad honom snällt att ta kepsen istället -Det är för varmt med mössa...(Jag vet...jag talar emot mig själv ibland...) Sen var bråket igång.
Därute skulle han sitta på vagnen (som redan bär två barn) vilket han vet att han inte får. Sen skulle han gå framför vagnen så att jag inte kunde köra den utan att köra emot honom. Då blev han tvungen att gå brevid vagnen och hålla i styret....Hela vägen till dagis spydde han galla över mig. -J-la skitmamma, jag tänker ändå flytta hemifrån. -Alla i vår familj är så j-la dumma...jag ska släppa in en hel burk med spindlar (han vet att jag är rädd för spindlar!) så dom kan krypa i din säng och på golvet och överallt...giftiga spindlar så dom dödar dig! -Men då har du ju ingen mamma mer! försöker jag lugnt och pedagogiskt avstyra bråket med...-Tror du jag vill ha dig som mamma då? Det vill jag inte!!! Du är bara en skitmamma!! .......Hårda ord från en 5-åring!! :-(
Framme på dagis har han lugnat ner sig....kramar skrattande om mina ben innan jag ska gå och säger att han har den bästa mamman i hela världen. -Du får inte gå mamma! Jag ska aldrig sluta krama dig...Jag älskar dig!
....och jag älskar dig med din lilla skitunge!...så mycket att det gör ont inombords! Men VAD ska vi göra med ditt humör???

Igårkväll var vi på skolgårdsfest och grillade korv...det var nog lite trevligt...eller ?... Kul att träffa lite folk iallafall och låta barnen härja av sig lite energi. Pratade en stund med Hampus fröken som berömde honom mycket efter det lilla hon lärt känna honom. Hon sa att han är duktig och flitig i klassrummet. Han lyssnar, lyder och vill lära sig...sen sa hon att han är lite minipolis oxå...glad för att lägga sig i sånt som han uppfattar som orättvisor...mån om att alla ska ha det bra och att ingen ska vara taskig eller dum. Hmm...vet ju att han har den biten i sig, kanske för att han är storebror!? Bra att han värnar om andra och har kurage att säga ifrån när det går orättvist till....men samtidigt....inte bra att lägga sig i allt. Vill ju inte att han ska få skit för det själv...att han ska vara den där man själv stör sig på ibland...sen sån där viktigpetter....
Men samtidigt så han själv så härligt full av skit oxå...så det tror jag inte att han får den stämpeln på sig...!

Kvällen slutade iallafall med att jag...67 kilo tung...smidig som en valross...fick klättra i träd (inför alla de andra föräldrarnas åsyn...) Hampus hade klättrat så högt att han inte kunde komma ner och vad gör man som mamma då? Jooo, man offrar sig för sitt älskade och bångstyriga  barn! =/