ettlitetgrabbgang

Får skylla det lite på Anders!  Att få tillgång till datorn här hemma är inte alltid så lätt, är Anders vaken och ledig så behöver man aldrig fundera över vad han gör. Han spelar World Of Warcraft, ett väldigt tidskrävande spel som inte går att pausa...speciellt inte när man gör raider tillsammans med kompisarna. I söndags satt han vid datorn från tidig morgon till sen kväll...alltså ett varningens ord till alla er som funderar på att börja spela WoW....gör INTE det...för det går inte att sluta!! Ni blir beroende och det kommer att gå ut över ert liv!

Nu har Anders dock börjat jobba igen...4 veckors semester är slut...det går så fort! Lite dubbla känslor har man inför hösten....sommaren är ju verkligen min favorit-årstid...att slappa, njuta och ta dagen som den kommer är verkligen min grej + att jag älskar solen, värmen, de svalkande baden och doften av sommar. Samtidigt så välkomnar man ändå på något sätt hösten när den kommer med skola, dagis, arbete och rutiner som får dagarna att fungera bättre. Man får mer gjort under hösten, man kommer upp i tid om morgnarna, man pysslar om mer där hemma, äter ordentliga middagar för man är hungrigare och barnen kommer i säng om tid på kvällarna = mer egentid, vilket är skönt. Så nej, det är dumt att sörja över att sommaren snart är slut...välkomna hösten istället!

Dessa dagar som gått utan att jag bloggat har dock gått i slapphetens tecken (i dubbel bemärkelse...särskilt magen, rumpan och brösten har ju gått i slapphetens tecken många år!) Nej, men allvarligt talat så har det väl inte hänt alltför mycket...i lördagskväll var vi dock ute och fiskade med svärmor. Det gick väl sådär...man ska ju inte ge sig på att göra sådana där grejer med fyra barn egentligen...särskilt inte när två av dem är under 3 år. Det blev en hel del ihoptrasslade fiskelinor och dragkrokar som satte sig lite här och där, samtidigt som den där Matteus fick jagas en hel del då han väldigt gärna ville stå uppe på "dämmet", där allt vatten står och väntar innan det går igenom någon slags port och rinner ut i en djup liten fors = inte så barnvänligt ställe. Några fiskar ville iallafall inte nappa på våra krokar (kan det bero på den väldiga ljudnivån som alltid omringar familjen du Hane?) , istället fick vi titta på gubben brevids eviga nappande av små mörtar som han slängde i igen till barnens förvåning! Slänger in en bild på en av de stackars mörtarna som barnen fick i sitt våld.....!