ettlitetgrabbgang

  Igår hade vi det så mysigt välstädat här hemma när vi vaknade, ungarna var sådär mysigt lugna och lekte med lego tillsammans inne på Hampus rum. Jag tänkte att jag kunde ju läsa ett par sidor ur min nya bok jag fick av Jessica innan vi åt frukost...men såna tankar ska man inte tänka i vårt hem! På en sekund kan allt vända här...ungarna blev helt plötsligt skogstokiga och började slåss...nån började gråta...bebisen ville INTE ligga kvar i sängen med sin mamma längre, ännu en av dem större barnen började gråta...sen gick gråten över i "Jag vill ha fruuuuukoooost mammaaaaa!" Jag han iallafall läsa första sidan...:-)

Vid middagstid kom en av Linus kompisar från dagis hit. Dom fann varandra direkt och hittade genast på en lek som gick ut på att jaga lillebror (Matteus) och brotta ner honom så att han blev ledsen! Trettielva gånger brött jag leken men gav upp när den korkade lillebroren själv sprang dit gång på gång och ville bli jagad! :/ Sen funderade jag ett tag på vad man bjuder på  till fika när det är så tomt i skafferiet och kylen att det ekar och där inte finns några pengar att gå ner och köpa något för heller. Då såg jag att där stod ett paket ägg längst in i kylen....och kom då på den goda idén att göra chokladmuffins!

Det mest korkade var nog att jag att jag nämnde det för barnen...genast hade jag fyra små barn runt fötterna som började möblera om i köket och dra fram stolar och bråka om var dem skulle stå. Med fyra stolar tätt omkring sig så är man rätt omringad...och handikappad. Pedagogisk som jag är (eller iallafall alltid försöker vara när barnen har kompisar hemma) så lät jag dom hjälpa till om dom samsades om två stolar att stå på...det gick rätt så bra....

Ända tills jag brände margarinet och kom på att det var det sista i paketet jag tagit! "F-n...inga pengar hemma...inget margarin hemma...ingen fika...ingen bra mamma". Allt gick igenom huvudet! Sen gick jag ut i vardagsrummet för att ringa kära svärmor och låna 100 kronor...

Tillbaka i köket igen har Matteus (älskade lillebror i familjen!) hällt ut den halvfärdiga socker-ägg-smeten på diskbänken och i bestick-lådan! Grrrr....i sådana här lägen får man anstränga sig för att vara pedagogisk! Familjens klippa (Hampus) fick springa till farmor, hämta pengar och handla margarin och nya ägg hos kinesen (vår lilla överlevnadsbutik på hörnet) medan jag städade köket.

Så börjar vi om från början...denna gång blev smeten färdig och barnen blev nöjda. Nu skulle vi bara (märk ordet som INGEN småbarnsförälder ska nämna!)  hälla det i formarna och ställa in i ugnen...Då kom jag på att vi inte hade tillräckligt med formar hemma....hmmm...efter att ha lagt 40:- vi inte har på ägg och margarin så bestämde jag mig för att det fick räcka med dom vi hade...lite mer smet i varje alltså.

Många fingrar...närmare exakt 30 stycken....som alla vill nalla lite god chokladsmet...mycket kletig chokladsmet...mycket kladd....mycket sammanbiten mamma...Tillsist fick vi in det i ugnen iallafall! Ut kom en stor sammanväxt muffins typ...dem växer ju rätt mycket...det tänkte jag ju inte på när jag fyllde formarna så mycket....hmmm...gott blev det iallafall!! Det var vi alla överens om! :-) Men jag hade lika gärna kunnat köpa en påse bullar för 30:-